Många Lovisabor och fritidsbosatta vill understöda de lokala företagarna och butiksägarna, men kommersen har inte startat på allvar ännu.

Marjatta Itkonen kommer emot på Drottninggatan och visar ivrigt upp sina inköp.

Hon har köpt inhemskt och handgjort. Hon trivs med att handla i Lovisa.

Marjatta Itkonen visar upp sina inköp Marjatta Itkonen visar upp sina uppköp Bild: Yle/Carmela Walder

Ett fritidsbosatt par är inne på samma linje. De har själva tillverkat lådor i trä för fylla med till exempel te, pesto eller olivolja.

- Folk har så mycket saker, det är bra att ge bort mat som man kan äta upp, säger frun.

Ett par på juluppköp Ett par kollar in utbudet i en Lovisaaffär Bild: Yle/Carmela Walder

Julboden har öppnat

Julboden öppnade i slutet av november på Drottninggatan. Det är andra året nu som det finns en pop up-affär med julklappar i Lovisa.

I affären finns mycket stickat och också träarbeten. Margareta Helenius har stickat det mesta som är till försäljning.

Margareta Helenius säljer i julboden Margareta Helenius säljer i julboden Bild: Yle/Carmela Walder

Hon säger att det finns kunder som säger att de har hittat alla sina julklappar i butiken.

Yllesockor till salu Sockor i julboden i Lovisa Bild: Yle/Carmela Walder

Många shoppar annanstans

Det finns personer som vill ha julklappsuppköpen gjorda i god tid, men majoriteten väntar till sista stund.

- Mänskorna går nog omkring och tittar, men uppköpen görs ofta först några dagar före jul, berättar Cerisa Eriksson som kombinerar frisörsalong med att sälja egensydda väskor och prydnader.

Cerisa Eriksson syr själv Julpynt i Lovisa Bild: Yle/Carmela Walder

De Lovisabor som åker bort handlar i Kotka, Kouvola, Borgå eller Helsingfors. Många åker till större städer för att kunna jämföra utbud och priser med det som står till buds i hemstaden.

Julblommor i sista stund

De som föredrar att ge blommor till julen handlar ofta först några dagar före jul. Lotta Reimi som har en blomaffär i centrum säger att hon inte ens har köpt in större mängder med julstjärnor ännu.

- Runt skolavlutningen så startar den egentliga ruschen, säger Lotta Reimi.

Mest bråttom är det i blomaffären en eller två dagar före jul. Många handlar julblommor ännu på julaftonsmorgonen.

Amaryllis i blomaffären Bild: Yle/Carmela Walder

Lotta Reimi säger att de stora kedjorna till viss mån har påverkat försäljningen. Enskilda hyacinter och mindre julstjärnor går det mindre av, men de trogna kunderna återvänder år efter år. Större blomsterarrangemang går bra åt.

- Vi levererar också mycket blommor kring jul, det är släktingar som ringer och vill skicka blommor till personer de inte kan eller hinner besöka, säger blomsterförsäljare Lotta Reimi.

Blomaffär i Lovisa Blomaffär i Lovisa Bild: Yle/Carmela Walder

Hantverksmuseet på Klosterbacken i Åbo satsar i år på att förevisa precis hela julen.

I år har Klosterbacken i Åbo ändrat litet på sitt koncept. Forskaren Sonja Hagelstam är noggrann med traditionerna men vill samtidigt förnya sättet att presentera dem.

I slutet av 40-talet började man på hantverksmuseet dekorera stugorna på Klosterbacken med halmkronor och halm på golvet. I slutet av 50-talet dukade man för första gången julbord i några hus. Efter det höll den traditionen i sig på museet. Julbord har dukats i flera årtionden sedan dess.Traditionellt dukades julborden från Tomasdagen den 21.12 till Tjugondag Knut.

- Nu har världen omkring oss förändrats och därför har vi nu öppnat redan den första december och håller öppet till den sjätte januari.

Och det är inte bara julbord utan hela jultiden som förevisas i stugorna.

Första advent hos skomakakaren

I skomakarens stuga är julförberedelserna i full gång. De inleddes omkring första advent. Men under hela hösten har man gjort förberedelser med skörd och slakt. I december stöptes ljus och ofta inleddes öltillverkning på Annadagen.

Skomakaren själv täljer nya skedar och lite leksaker. Frun kardar och spinner ull och dottern tillverkar vantar i nålbindningsteknik.

Hantverksmuseet på Klosterbacken i Åbo Bild: Yle/Nilla Hansson

Tomasdag hos muraren

Hos muraren är det Tomasdag, den 21 december. Den dagen ska allt jularbete vara slutfört. Efter det gjorde man bara det allra nödvändigaste. Om man hade en ko måste man naturligtvis mjölka den, men annars fick man inte jobba. Om man expempelvis inte hade ställt undan spinnrocken till Tomasdagen var risken stor för att myggorna var på spinnerskan på sommaren.

I murargården finns en av de vackraste salarna på Klosterbacken. I stugan finns öl och sprit som man trakterar gäster med, men kvinnfolket höll sig till kaffe och bulle. Tomasdagen var traditionellt den dag då man provade om julölet hade lyckats. Frun har dukat fram den allra vackraste servisen på en vacker bordduk. Ovanför bordet hänger en halmkrona och på det vackra, ljusa trägolvet ligger granris utströdda. Granris ligger också kring kakelugnen. Det doftar gott och ser mycket fint ut. Tidigare kunde man ha halm på golvet. Det höll värme och det blev kanske litet ljusare. Men det förbjöds redan på 1700-talet för att det var så brandfarligt.

Kakelugnen är murad av muraren Wennerqvist som ägde tomten på Klosterbacken. Han har murat flera andra lika unika kakelugnar på Klosterbacken.

Julafton hos sjömannen

Hos sjömannen firar man julafton, så där har sjömannens fru nyss dukat julbordet. Hon väntar på att familjen ska sätta sig till bords. Det bjuds på sillsallad, söt russinkorv som är speciell för sydvästra Finland, en färskost gjord i ostform på getmjölk. Också ostformarna härstammar från sydvästra delen av landet. Och så bjuds det på färskt mjukt bröd. I den tidens självhushållning åt man ganska sällan färsk mat. Men på julen var maten riklig, god och färsk. Bordet dukades med den vackraste linneduken. Den duk som idag finns på julbordet i sjömansgården är vävd på Klosterbackens 200 år gamla vävstol. De flesta textilier som finns i husen på Klosterbacken är vävda där.

Efter maten bjuds det på te i finaste teservisen. På bordet finns en kuse av vetemjöl med saffran, formad som ett djur. Den ansågs bringa skördelycka. Till vardags åt man väldigt sällan socker eller vete, men till jul köpte man bakverk av yrkesbagare. Hos sjömannen är det början av 1800-talet.

Hantverksmuseet på Klosterbacken i Åbo Bild: Yle/Nilla Hansson

Julaftonsmorgon hos sömmerskan

Hos sömmerskan är det 1920-talet som gäller. Där är det julaftonsmorgon. Sömmerskan har ställt undan sin symaskin. Hon arbetar inte under julen och hon väntar sin syster. Hon håller på och packar in några paket. Hon har ställt fram sina nyårskort. Framme ligger också en jultidning och äpplen från äppelträdet på gården. Det doftar äpplen i hela huset. Hon har också en liten julgran och en kaffebricka står beredd med julttårtor. Systern är på kommande och tillsammans ska de gå och lyssna på julfreden och så ska de fira julen tillsammans.

Hantverksmuseet på Klosterbacken i Åbo Bild: Yle/Nilla Hansson

Julaftonsnatt hos brädbäraren

Hos brädbärarfamiljen är det julaftonsnatt. Det är alldeles mörkt och på golvet sover tre personer. Enligt gamla föreställningar hos folket kunde de avlidna komma på besök. Därför skulle man lämna spjällen öppna och inte låsa dörren så att de kunde komma in. Sängen lämnades tom för dem och familjen själv låg på golvet på halm. Maten lämnades framme på bordet för de osynliga gästerna. På bordet ligger en fårfiol som brädbäraren förmodligen har fått av en släkting på landet. Där finns också bröd och smör. Smör fanns sällan på bordet till vardags. Hade man en ko så tjärnade man smör som antingen såldes eller byttes.

Mellandag hos kopparslagaren

Det är inte helt klart vilken dag det är hos kopparslagaren. Det är någon dag efter julafton och bordet är dukat med en brödhög. Högen av brödkakor av olika storlek och slag visar på husmoderns skicklighet och på hur rikt huset var. Det understa brödet var den s.k. såkakan som man inte åt. Brödhögen stod framme till Tjugondag Knut. Efter det kunde man äta alla andra bröd förutom såkakan, som gavs antingen åt hästen som hade varit med och plöjt eller också smulades det sönder bland utsäden så att det kom i jorden. Det skulle ge åkern kraft för nästa års skörd. På finaste bordduken står också ett ölkrus och en spritflaska. Överhuvudtaget var julen en tid för vila, samvaro och bättre mat än vanligt.

Hantverksmuseet på Klosterbacken i Åbo Bild: Yle/Nilla Hansson

Nyårsdag hos Hilma Mäenpää

Allra sist besöker vi det hus som allra längst var bebott på Hantverksmuseet på Klosterbacken. Det är Hilma Mäenpääs stuga där inredningen ser exakt likadan ut som när hon bodde där ända till sin död år 1982. Hon testamenterade sin bostad med alla föremål till museet. Man vet inte exakt hur hon firade sitt nyår, men på museet antar man att hon som var politiskt aktiv säkert lyssnade på president Kekkonens nyårstal. I stugan är det nyårsdag år 1975. Hilma sitter och spelar patiens för det tyckte hon om. Bredvid sig har hon litet varm toddy. Hon har en julstjärna i fönstret. De blev populära under 60- 70-talen.

1974 fick Hilma Mäenpää badrum och rinnande vatten. Hon bodde på museiområdet och det kom in besökare på hennes gård. Hon medverkade också på hantverksdagar med att mala mjöl i sjömansgården och skötte också gårdskarlssysslor.

På Klosterbacken finns också många andra stugor och ännu mer kring julfirandet att se fram till den 6 januari.

Jul på Klosterbacken i Åbo

På Klosterbacken finns hela jultiden framdukad i olika stugor

Sandö är en strand i Vasa centrum är enligt många ett outnyttjat område som har potential att vara ett strandparadis. Specialläraren och den sportintresserade Mikael Nylund tror att man med små medel kan göra många förbättringar.

Sandö anses vara Vasabornas favoritstrand. Många väljer trots det att ta sig till andra stränder under de varma sommardagarna, om man exempelvis vill spela volleyboll måste man ta sig till stranden “Paradise beach” vid Tropiclandia.

Under vintersäsongen är det endast Pingvinerna med ordförande Tapio Osala i spetsen som besöker Sandö regelbundet. Pingvinerna är en förening för vinterbadare, som har sitt bastu- och simställe vid Sandö.

Osala tycker att bilar som kör runt på ön och parkerar lite var som helst är ett problem, och Pingvinerna tycker att det borde vara parkeringsförbud på Sandö.

Enligt Osala skulle Sandö behöva mera aktiviteter för att kunna locka folk att spendera sin tid vid Sandö.

Sandö i höstskrud. Stranden vid Sandö i Vasa. Bild: Yle/Emil Björkman

- Cafeterian kunde man göra bättre och mera tillgänglig för ungdomar.

Nylund tror också att man med ganska små medel kunde utveckla vatten- och andra strandaktiviteter. Han nämner aktiviteter som beachvolleyboll, kajakpaddling, sup-paddling och trampbåtsuthyrning.

Nylund säger också att man kunde ha någon aktivitet på vintern, t.ex en långfärdsskridskobana eller en led som går mot Brändö och vidare. Han tycker ändå att man ska låta stranden vara vacker och inte bygga några överdrivet stora saker. Nylund tror också att en förbättring av Sandö kunde locka fler turister till Vasa eftersom han tycker att Sandö är stadens vackraste sida.

Mathias Granfors tillsammans med Elin Skagersten-Ström från Strömsö, Mathias Granfors och Elin Skagersten-Ström Bild: Yle/Minna Mäkelä

SUP-Vasa kommer att öppna en försäljningsbarack vid Sandö i maj, som erbjuder uthyrning och försäljning av brädor och utrustning.

- För att göra Sandö mer attraktiv finns det i planerna att skaffa en kabelbana för wakeboarding utanför Sandö, säger Granfors.

Folk är allmänt eniga om att Sandö saknar många bekvämligheter som kan hittas vid andra stränder, t.ex. en volleybollsplan. Förbättringsförslag är välkomna och man hoppas att Sandö ska bli en strand man ofta besöker i framtiden och som kan bli det paradis som det har möjligheter till.

Helmi Tammenpää, Ellinor Rosendahl, Arthur Bergkulla, Alex Norrgård och Emil Björkman, Vasa övningsskolas gymnasium
Den här texten är skriven av Yle Nyhetsskolans unga reportrar.

Efter ungefär tre veckor av regn och nästan lika många dagar av snålblåst blir man lite fundersam över vilket väder en noga inplanerad tur kommer att bjuda på i början av december.
Men för att inte överraskas av dåligt väder eller för att minska risken för att tvingas bryta turen, väljer vi ett enkelt och nära alternativ.

Vi beger oss alltså ut till flygplatsen i Åbo. Eller nästan i alla fall.

Pomponrahka heter det lilla naturskyddsområdet som ligger alldeles intill flygplatsen och på dagsprogrammet står en tur längs med den två kilometer långa naturstigen som finns i området. Hela helt åt skogen-gänget är med, Patrik Berghäll från Folkhälsan, Peter Karlberg från Yle och undertecknad.

Naturen i Pomponrahka är av typen starrmosse, som uppstått då en sjö vuxit igen, i området finns det också lundar med björk, vide och asp. Naturen är speciell, inte minst på grund av de insektarter som finns där. I mitten av 1990-talet hittade man en helt ny art av spindel på området kan man läsa på en av infoskyltarna vid naturstigen. 250 av Finlands 600 spindelarter hittas på området. För några år sedan hittade man också en insekt, Georthocladius platystylus, en slags fjädermygga, som bara tidigare påträffats i Kalifornien.

Sitt lite udda namn sägs området få av ett hus som tidigare funnits i området, kombinerat med det gamla dialektala ordet rahka, som betyder mosse.

Då vi går in mot skogen från parkeringsplatsen syns de senaste veckornas regn tydligt, en liten bäck porlar ordentligt då vi passerar den vid åkerkanten. De mindre vattenpölarna är istäckta och med gummistövlarna på passar vi på att stiga i dem och krossa den tunna isen.
Så småningom närmar vi oss myrområdet och två små insjöar.

Geocaching - små skatter i naturen

Trots att dagens program inte är särksilt ambitiöst, bjuder turen på en hel del överraskningar. Patrik är utrustad med GPS och konstaterar att vi står ganska nära en geocache, en gömma.

Efter lite letande hittar vi till slut en liten vit medicinburk inne i en liten håla i marken. I burken finns en pytteliten gul loggbok, där Patrik skriver in sitt geocachenamn med en tre centimeter lång pennstump. I boken ser vi att många andra har hittat gömman innan oss, senast för någon dag sedan. I burken finns också en liten skatt, som Patrik identifierar som försvarsmaktens idrottsmärke i orientering. Innan vi fortsätter packar vi in alltihop i burken igen och sätter tillbaks skatten för nästa att hitta.

Gömman Helt åt skogen i Pomponrahka Bild: Yle/Annika Holmbom

Eftersom området ligger precis vid flygplatsen passar vi på och går fram till staketet som stänger ute de mest nyfikna besökarna. Särskilt nära kommer vi inte, men råkar just se ett flygplan landa. Det hela är fort över, planet försvinner bakom träden igen och det blir tyst lika fort igen, som om inget hade hänt. Trafiken från omfartsvägen hörs däremot som ett jämnt buller, vilket kanske inte är helt överraskande. Men skulle man ha hörlurar på, kunde man tro att man är längre ut i vildmarken!

Man kan tycka att det känns konstigt att placera ett naturskyddsområde invid en flygplats, men varför inte utnyttja ett större naturområde för rekreation? Det finns också klara fördelar med ett lättillgängligt friluftsområde nära staden. Längs med stigen möter vi på folk som rastar sina hundar och en man med kamera. Vi ser vi också spår av terrängcyklar. Det lilla naturskyddsområdet lockar gott om folk på vardagar också så här års.

Lättillagad lunch: Ärtsoppa

Det börjar bli pausdags och vi sätter oss i en skogsdunge. Trots att vädret är fint, vill ingen av oss sitta och kocka särskilt länge. Patrik plockar fram trangia, vatten och en burk färdig ärtsoppa. Det var länge sedan vi åt ärtsoppa på det här viset, konstaterar vi alla. Men busenkelt att tillaga, och gott i det kyliga decembervädret. Med knäckebröd till är friluftslunchen klar. Lunchpausen avrundas med glögg och choklad.

Under pausen pratar vi om våra bästa utetips. Vad tycker du är en bra grej att tänka på eller ha med sig då man försöker ta sig ut på en tur, och kanske inte riktigt får till det? Patrik drar sitt klassiska motto: "Ut på tur så blir du aldrig sur", Peter föreslår att testa något nytt, gärna i ett bra gäng och jag påpekar om vikten att ha något extra gott i matsäcken för att förgylla kaffepausen eller för att allmänt förhöja stämningen.

Lunchpaus Helt åt skogen i Pomponrahka Bild: Yle/Annika Holmbom

Pomponrahkaområdet är känt för både fåglar, spindlar och vitmossa, men särskilt fåglar och spindlar ser vi inte av under turen. Däremot blir vi desto mer överraskade över de vackra färgerna som omgivningen bjuder på, också i december. Gröna ormbunkar, frostbeklädda blad, mörkgröna barrträd, vackra isformationer på pölarna och på sjön. Och ända är vi ju nästan i stan!

Både Peter och jag uppehåller Patrik med våra många och långa fotopauser under turen. Men då stigen bara är två kilometer lång känns det som att det finns mer tid att njuta. En klar fördel med att välja en kortare tur!

Miljöcentralens sida om Pomponrahkas natur (på finska).

Helt åt skogen tipsar om vandringsleder i regionen

Åbo stads friluftsområden

Patrik Berghälls blogg Kors och Tvärs.

Helt åt skogen är ett samarbete mellan Yle Åboland och Folkhälsans förbund. I serien kommer vi under årets lopp att besöka intressanta friluftsområden i Åboregionen och prova på olika sätt att ta sig fram i varierande terräng.

Helt åt skogen i Pomponrahka

Vi är flera än bara tjuren Ferdinand som uppskattar kork. Ett material som nu finns i många tjocklekar och färgskalor och enkla att hantera med både sax och kniv. Istället för att själv sitta under korkeken skapar jag en egen liten skog.

Du behöver:

Förutom korken ska även själva ramen vara en del av bildvärlden. Börja därför med att måla dina trädjur och ramen i samma kulör. Låt torka.

Medan de målade delarna torkar är det dags att ta itu med korken. Skär/klipp till kork som täcker tavelramens baksida. Jag använde mig av naturfärgad kork som bas för tavlan. Använder du en ram som inte längre har en botten, så är det bra att skära till en ny av tjockare kartong i samma mått som ramen.

Pensla lim på ramens baksida. Placera korken ovanpå kant i kant. Pressa fast korken. Den kommer antagligen att försöka rulla upp och lossna från skivan, så sätt gärna en tyngd ovanpå medan det torkar.

Använd en pappersmall och klipp ut en likbent triangel. Rita av mallen på grönfärgad kork. Beräkna ungefär hur många ”triangelträd” du kommer att behöva. Upprepa formen tills du har tillräckligt många.

Tringlarna kommer att skapa illusionen av skog. Nertill kommer en rektangel av turkosfärgad kork med en ojämn riven kant och bildar själva havet. Skog och hav är det som tavlan föreställer. Ifall det är någon som kan tänkas missa det så är det bra att vara tydlig. Dags för bokstäver!

Skär ut bokstäverna till ”skog & hav". Använd en utprintad text som hjälp.

Limma fast alla delar inklusive de båda ekorrarna. Placera korktavlan i ramen och så upp på väggen!

Korktavla

Många nya hundägare blir överraskade över hur mycket jobb det är att ha hund och vill ge bort den före den blivit vuxen. Det här eftersom människor inte tänker efter ordentligt före de bestämmer sig för att skaffa en hund.

Brist på tid eller kunskaper i hur man skolar en hund är också en vanlig orsak till varför man väljer att ge bort den, enligt Yle uutiset. En lösning skulle vara att ta hjälp av ett hundtränare, men det anser många sig inte ha råd med.

Känns som ett misslyckande

Trots att många ger bort sin hund, gör de det inte med gott samvete. Enligt Kristina Smulter som länge har varit aktiv inom föreningen Hemlösa hundars vänner rf ger många upp för sent, då hunden redan mår dåligt.

- Människor tycker att de är misslyckade om de inte klarar av att sköta hunden. Jag tycker inte man behöver inte känna sig dålig, man måste tänka på hundens bästa.

Vanligast är att man försöker hitta hunden ett nytt hem, antingen genom en förening eller genom att själv sätta ut annonser på till exempel sociala medier. Men ibland går man längre än så.

- En del avlivar sina djur i smyg hos en veterinär. Vanligt är det som tur inte, eftersom vi har så många aktiva föreningar som sysslar med omplacering i Finland.

Unga vuxna tänker inte efter

De vanligaste hundraserna som ges bort enligt Kristina Smulter är blandraser eftersom de är billiga och lätta att få tag på. De mera känsliga raserna, som har lätt för att skälla, blir ofta ett problem i höghus varpå man vill ge bort hunden.

Ofta är det yngre människor som inte har inte tänkt på hur mycket jobb det är med hunden som ger upp.

- Det har att göra med familjeförhållandena. Man skiljer sig, kanske börjar ett nytt förhållande där partnern är allergisk eller inte tycker om hundar. Det är synd, men då är det ofta hunden som åker.

Den bästa presenten man kan ge ett barn är tid. Fast det blir ju inget roligt paket, så mitt förslag är att ge bort en hög med filttyger i olika färger och en sax och ett löfte om att pyssla tillsammans. Här får du några tips på leksaksmat som ni kan göra tillsammans. Både enkla grejer och lite mer avancerade.

Du behöver;

• filttyg i olika färger
• synål
• broderitrådar i olika färger
• lite vadd eller bomull
• några askar eller burkar
• sax
• pärlor
• mjuka pysselbollar i olika färger

Spaghetti med köttbullar, ketchup och ärter Leksaksmat Bild: Yle/Lee Esselström

Kokt spaghetti gör man av garn i passlig färg, bara att klippa till bitar i ca 15 cm långa bitar. Klipp en oregelbunden bit rött filttyg så får du ketchup och gröna träkulor kan fungera som ärter. Små pärlor bör dock inte ges till barn under tre år. Mjuka pysselbollar (finns att köpas i vanliga varuhus) i storleken 1 cm i diameter blir passliga köttbullar som sådana. Gör egna små förpackningar av lådor och askar du råkar ha hemma så har du även förvaring av innehållet under kontroll.

Det är handling som räknas, ett fint presentpapper kan kompensera ett taskigt innehåll, gör därför själva paketet riktigt fint!

Födelsedagar varje år, jul alla år och däremellan en hel del andra present och paketdagar. Ibland känns det som om folk redan har skåp och hyllor fulla av grejer och det kan vara svårt att hitta nånting riktigt bra att ge. Det bästa jag själv kan få är sånt som skall gå att äta eller uppleva. Det är ändå roligt att få ett riktigt fint paket.

Det finns två saker som är extra viktiga när man skall göra fina paket, det ena är fint presentpapper och det andra är att ha papper till hands när paketet skall slås in. Paketerandet brukar vara en sista minuten grej, så är det i alla fall för mej och då kan det vara svårt att hitta fint papper, fint paketpapper skall köpas när det uppenbarar sig. Pappret skall förvaras utan att "skrolla" ihop och på ett givet ställe så man hittar det då det behövs.

Gör en låda i trä där alla presentpapper finns samlade.

Småspik, trälister är det enda som behövs. Genom att spika ihop lister på det här sättet kan man göra olika storlekar och former på trälådor att förvara saker i, till och med potatis :)

Skulle du kunna tänka dig att leta nya vänner via sociala medier? Om svaret är ”ja” eller ”mja, kanske” så finns det till och med draghjälp att få via olika Facebookgrupper. En sådan är Uusia ystäviä.

Uusia ystäviä bildades för att ge ensamma människor en chans att träffa andra, eller ge folk möjlighet att träffa nya personer och vidga sina vyer lite. Det går ut på att man via Facebookgruppen kan ordna olika sammankomster eller bara meddela att man är sugen på lite sällskap.

Ida Engman är en av medlemmarna i den här gruppen och ordnade en pysselkväll, eller ”event” som det ofta kallas.

Hellin Ollas och Ida Engman gillar att ha många vänner! Pysselklubb Bild: Claudia Rybin/Yle

- För min del handlade det inte så mycket att få nya bekanta, berättar Ida. Men det är ju alltid kul med nya kontakter så jag tänkte att det kunde vara kul för andra som kanske inte har så mycket vänner att ta del av ett evenemang.

Blinddejt för kompisar

Vad är det för människor som vill gå på de här större eventen då, som Idas pysselkväll?

- Det kan vara en del äldre med kompisar som skaffat familj som inte har samma tid som förr att ge sina vänner, säger Ida.

Många är med för att utvidga sin bekantskapskrets, men en stor del är med för att de helt enkelt är ensamma.

Och gruppen är uttryckligen till för vänskap, inte för dejting. Grundaren till initiativet tyckte att det skulle bli lättare att få gruppen att uttryckligen fokusera på vänskap genom att inte blanda könen, så gruppen är bara öppen för kvinnor. Männen har numera sin egen.

Kan du tänka dig att leta nya vänner via sociala medier?

Svårigheter med allt nytt

Trots att idealet är att vi alla ska vara öppna och kontaktbara och hjärtliga hela tiden är det långt ifrån det lättaste att mingla, i synnerhet bland helt okända människor. Är inte risken med en sådan här ”vänträff” att allt blir obekvämt och skit? Hellin Ollas hittade den här gruppen via nyheterna och bestämde sig för att testa.

Alla andra som var där var ju i samma situation som jag. Ingen kände varandra så man hade ju mycket att prata om.

- Jag var rätt nervös, säger Hellin om sin första träff, men alla andra som var där var ju i samma situation som jag. Ingen kände varandra så man hade ju mycket att prata om.

Men om det kommer en galning då?

- Nåja, alla kan ju numret till 112, så det är lugnt, skrattar Ida. Och sen har man ju hållit kontakt med de som kommer innan de dyker upp, särskilt om det är så att de ska ta med sig något.

Alla träffar sker inte hemma hos någon. Vissa event kan ju vara ute på en bar eller ett kafé, till exempel om någon känner sig ensam och vill ha sällskap. Då kan de bara skriva på sidan och förhoppningsvis hittar de någon som har tid och vill hänga en stund.

- Just sådana här spontana inbjudningar är rätt vanliga, menar Ida.

Kalender för de ensamma

Om du inte känner dig manad att stifta nya bekantskaper kan du bidra till att lindra folks ensamhet med lite välgörenhet. Hur då? Jo, genom att köpa en kalender som en del av deltagarna i eventen tagit initiativet till.

Idén till att skapa en kalender föddes på en av träffarna som sedan ledde till att en del frivilligt engagerad fotografer ställde upp för att ta bilder. Pengarna till välgörenhetsinsamling som motarbetar ensamhet i samhället.

100 kalendrar trycks nu i första skedet, men om det blir en hit är det inte otänkbart att det kommer fler.

Om du blev intresserad är det bara att knappa in Uusia ystäviä i en valfri sökmotor på nätet så dyker det upp många alternativ, eftersom fenomenet spridit sig så att det numera finns lokala varianter av den ursprungliga gruppen.

Julglädje och klirr i klasskassan – det hoppas Kimitonejdens åttondeklassare på då de på lördag ordnar stor julmarknad i skolcentret. Flera av öns företagare, föreningar och elever från grannskolan Kemiönsaaren keskuskoulu deltar. Evenemanget öppnas av Kimitoöns nya kommundirektör Anneli Pahta.

Bord ska bäras in från förrådet, jirlanger ska hängas upp, borddukar och skyltar fås på plats.

Kimitonejdens skola åk 8 skylt. Bild: Yle/Monica Forssell

Elever bär bord i Kimitonejdens skola i kimito. Bild: Yle/Monica Forssell

Julmarknaden omdöpt till Julgata

Skolans åttondeklassare ordnar varje år en julmarknad i skolan men i år är marknaden extra stor och har döpts om till Julgatan. Det här för att kiosker och bord ska ställs upp som en slags gata i gymnastiksalen.

- Vi ville hitta på något nytt, förklarar Janina Broman, Richard Simola och Johannes Stenström.

Fyra driftiga klassföräldrar har hjälpt till med arrangemangen och förutom försäljning kommer det också att bjudas på olika slag av program.

Julpynt i julgranen. Bild: Design Pics

- Det känns fint och lite spännande att öppna Julgatan, säger Anneli Pahta om tillställningen. Invigningstalet, som med undantag av ett kort anförande vid Kimitoöns företagares julfest för en vecka sedan, blir hennes första offentliga framträdande på ön.

Inte bara lucia och nya kommundirektören utan också julgubben kommer att besöka Julgatan i Kimito. Julgubben åker iväg från Korvatunturi Bild: Yle

Inomhus ska det vara mysig stämning med julbelysning och utomhus bidrar korvgrillning, rökt fisk och julgransförsäljning till julstämningen, redogör eleverna.

Åttorna har hyrt ut bord åt företagare och föreningar på ön och på lördag kommer det att sälja allt från blommor till prydnadsföremål, textilier och mathantverk i skolans gymnastiksal.

Eleverna själva sköter om ett litet café med kaffe, te, bakverk och julgröt samt ett lotteri.

Pepparkakor Bild: Creative Commons / PublicDomainPictures

Men julmarknaden handlar också om att sprida julglädje, förklarar eleverna.

- Man får julstämning då man går på julmarknad!

Julgatan i Kimito pågår på lördag kl 12-16.

Julmarknader på många håll under veckoslutet

Också på många andra håll ordnas det julmarknader under veckoslutet. Till exempel i Hitis-Rosala ordnas Julrundan och i
Pargas ordnas på lördag Gamla malmens julmarknad. I år har över 130 försäljare anmält sig, vilket innebär att utbudet på produkter är mångsidigare än någonsin tidigare.

En stor del av produkterna är handgjorda och närproducerade. Marknaden på de smala gränderna är öppen kl.12-16.

Julmarknadernas veckoslut på kommande. Bild: Yle/ Philip Stenkula

I Åbo hålls i helgen den sista av fyra julmarknader på Gamla Stortorget. Gammaldags julmarknaden är öppen lördagar och söndagar klockan 11−17.

På söndag bjuds det bland annat på cirkus med eldshow.

Varje år kastar finländaren i medeltal bort mat med ett sammanlagt värde på 125 euro. Allra mest kastar man bort olika grönsaker. Men förvarar man rotfrukter, frukter och grönsaker rätt minskar man matsvinnet samtidigt som man sparar pengar.

När man förvarar grönsaker lönar det sig att beakta temperaturen och den etylengas som avges från frukter.

Etylen är en gas som bildas när växter andas. Den gör att växter mognar och föråldras snabbare. Därför är det bra att förvara grönsaker som är känsliga för etylen och grönsaker och frukter som avger mycket etylen separat.

Till exempel gör etylen att gröna grönsaker blir gula och att morötter får en besk smak.

Rumstemperatur, svalt eller kallt?

Temperaturen påverkar hur väl grönsaker och frukter håller. Värme gör att de flesta grönsaker och frukter blir dåliga, men till exempel banan lönar det sig att förvara i rumstemperatur, eftersom den förlorar sin smak när den förvaras kallt.

Sval förvaring (cirka +10 - +14) passar för gurka, tomat och ananas.

Kylskåpet är inte nödvändigtvis det bästa stället att förvara grönsaker på. För till exempel citrusfrukter gäller regeln att söta frukter mår bra av kall förvaring, medan sura frukter mår bäst av värme.

Jenni Jeskanen
Ursprungsartikeln på Kungskonsumentens sidor.

Munther al Assaf som vloggar för Svenska Yle skakade hand med FN:s generalsekretare Ban Ki-moon. I sin vlogg Ny i Finland berättar han om sin vardag som asylsökande, men den 9 december blev inte som vanligt på förläggningen.

Den 9 december fick flyktingförläggningen i Vanda överraskningsbesök av FN:s generalsekretarere Ban Ki-moon, flyktingkommissionären Antonio Guterres och inrikesminister Petteri Orpo. Munther valdes till talesman för flyktingarna.

- Jag blev entusiastisk, det var en stor ära att få tala med dem, säger Munther i sin vlogg.

Munther förföljdes i Irak

Munther kom till Finland för några månader sedan för att söka asyl. Han är en 27 år gammal kille som vill rädda världen och som bland annat har ordnat Iraks första flashmob någonsin för att lära barnen att inte skräpa ner. Till utbildningen är han IT-ingenjör men musiken är hans stora passion.

- Jag är väldigt ambitiös. Jag älskar att hjälpa andra och blir lycklig då jag får göra det. Jag var tvungen att lämna Irak på grund av den svåra situationen i min hemstad Bagdad. Där finns folk som inte gillar musik och som anser att det är förbjudet att spela musik. En del av dem har anslutit sig till religiösa miliser som förföljer folk som mig.

I sin vlogg Ny i Finland kommer Munther att berätta om sin vardag, hur det är att vänta på asylbeslutet och om sitt förflutna i Irak.

Munther på sitt favoritcafé. Munther al Assaf som vloggar för Svenska Yle om sin vardag som flykting Bild: Niclas Runeberg/Yle

Vårt traditionella, finländska julbord är faktiskt inte äldre än ca 130 år. Det var först mot slutet av 1800-talet som vi började duka upp skinka och lådor, inlagd sill och charkuterier, rosoll och dekorerade pepparkakor.

Getosten provsmakas. Bild: YLE/Strömsö

Vad vore julbordet utan skinka och lådor, lutfisk och sillsallad? Det har vi alltid ätit till jul, kanske en fryntlig motbror Herbert utbrister när barnbarnet föreslår en vegansk skinka och marinerad tofu.

Julbordet är ett potpurri av nya och gamla traditioner. Lutfisk och gröt åt man till jul redan på medeltiden. På 1700-talets julafton var en fransk festmåltid med bl a revbensspjäll, stuvad brysselkål och karré. Den följdes av 1800-talets nationalromantik då s k kulturhistoriskt värdefulla allmogetraditioner togs med in i de borgerliga hemmen. Påkostade rätter fick nu samsas med enkel kost; dyrt kött fick dela bord med lådor av billiga rotfrukter. De senaste hundra åren har julbordet fortsatt att utvecklas och många familjer har nu sina egna obligatoriska inslag bland idel traditionella rätter.

Morbror Herbert kan därför vara alldeles lugn. På ett finländskt julbord finns rum för smaker och rätter från världens alla hörn.

Salta rätter:

Fisk hör julbordet till och traditionerna går tillbaka till de katolska, medeltida fastereglerna. Bland de tidiga rätterna finns lutad torrfisk, men också saltad, inlagd och rökt fisk. På dagens julbord samsas dessa med modernare varianter som fylld julgädda, gravad eller rökt lax och inlagd sill med de mest fantasifulla kryddningar. Det finns alltså utrymme för nya kreationer och inslag från fiskrätter från andra delar av världen. Här är några exempel med inspiration från bl a de spanska, peruanska och japanska köken.

Sillburk

Konceptet heter sillburk och är färdiga portioner sill i en glasburk. I den här versionen har Paul Svensson lagat egen kryddsill med smak av spiskummin, fänkål och kryddpeppar.

Gravad lax "cheese cake" med färskost, dill och pepparrot

Att gräva ner fisk och låta den fermenteras eller gravas är en gammal metod som använts i Norden redan under medeltiden. Resultatet ger en fisk med kraftig doft och smak, t ex norsk rakfisk eller isländsk hákarl. Den moderna formen av gravning genom autolys, med socker och salt, har förekommit sedan 1600-talet. Den vanligaste gravade fisken är lax och av den tillreds många godsaker, t ex Pauls ostkaka.

Lutfisk som tapas

Tapas är spanska smårätter med influenser från hela Medelhavet. I Baskien kallas motsvarande smårätter för pintxos. De små munsbitarna kan vara nästan vad som helst, t ex friterad fisk eller bläckfisk eller räkor med vitlök. För sin rätt tog Nadia Jebril inspiration från det nordiska köket och den blev friterad lutfisk.

Boquerones på strömming med fänkåls- och bönröra

Boquerones är en av dessa traditionella spanska tapasrätter. Paul Svenssons nordiska variant på strömming passar fint som variation till julbordet. Tillsammans med en krämig röra och en knaprig crostini blir det en hel rätt. Crostinin är ett bra sätt att ta tillvara torrt bröd.

Boquerones på burk sson, strömsö, strömsö matBoquerones på strömming med fänkåls- och bönröra Bild: Svenska Yle/Strömsö

Sushi à la Strömsö

Om tapas är spanska smårätter är sushi japanska munsbitar av kokt rundkornigt ris kombinerat med olika ingredienser. Riset smaksätts med socker och vinäger, har en syrlig smak varifrån benämningen sushi (sui = sur) också kommer. Till sushi serveras ofta rå fisk och skaldjur. Michael Björklunds nordiska sushi är en makizushi, d v s pålägg som rullas in i nori, som är torkade blad av porphyraalger. Michaels fyllning är en rulle lättgravad lax, senap, dill, citronsaft och smetana. Severas med senapsbollar, rättika och soja.

Julens ceviche

Ceviche är en peruansk metod att snabbgrava fisk med någon syra, t ex citron eller lime. Ceviche äts oftast tillsammans med en sallad, men fungerar bra som apititretande smårätt eller som en del av förrättsbordet. Pauls ceviche är smaksatt med bl a fänkål, äpple, gurka och libbsticka.

Ceviche med gurka och äpple Paul ceviche till jul. Bild: YLE/Strömsö

Tilltugg

Leverpastej à la Marco Pierre White

Leverpastej är en höjdare på flera julbord. Det smöriga pålägget fick sin nuvarande form i mitten 1800-talet av den franske charkuteristen François Louis Beauvais. Hans familj var sedan länge bosatt i Köpenhamn, och fadern var bekant med franska patéer och terriner. 1847 introducerades leverpastejen till danskarna, varefter den har blivit en stapelvara i landet och spritt sig vidare till de övriga nordiska länderna.

Det finns många olika varianter av leverpastej, men just det här receptet fick Paul Svensson med sig när han jobbade med den mytomspunna kocken Marco Pierre White på 1990-talet. Marco Pierre White är den yngste brittiske kocken som belönats med tre Michelinstjärnor vid 33 års ålder, då vid restaurangen Harvey's i södra London.

Marco Pierre Whites leverpastej Leverpastej efter Marco Pierre Whites recept. Bild: Svenska Yle/Strömsö

Pauls senap med fänkålssmak.

Ordet senap betyder ungefär het must eller het sås och uppskattades högt av romarna som också åt den tillsammans med korv. I Norden var senap en lyxvara och förutom i Danmark och Skåne, där allmogen tog för sig redan på 1600-talet, åts kryddsåsen endast av välbärgade. I hemmet krossades dyrbara senapsfrön och senap lagades svag med vatten eller stark med ättika efter familjens önskemål. På 1920-talet började den industriella tillverkningen i Uppsala, men det räckte ytterligare några årtionden tills korvkioskerna dök upp och kombinationen korv med senap blev ett förmånligt alternativ för alla.

Senap är för många ett måste på julafton. Senap är, tillsammans med äppelmoset, skinkans bästa vän och förrätten är inte komplett utan senapssill. Tricket med en god, hemlagad senap är att den skall vara lämpligt söt och stark samt kryddad med något som passar till julmaten. Pauls senap är kryddad med fänkålsfrön som ger nyanser av anis och lakrits.

Hemgjord senap är ett måste till jul. Pauls hemlagade senap Bild: Svenska Yle / Strömsö

Söta rätter:

Chokladmousse med glöggsås och pepparkaksfnös

En mousse är ett slags luftig dessert som ursprungligen gjordes på ägg, socker och t ex choklad eller fruktpuré, men idag görs den på ägg och vispgrädde. Mousse (Mousse de chocolat) omnämns för första gången 1755 i en kokbok av Menon. Menon är en pseudonym vars mest uppskattade verk, La Cuisinière bourgeoise (1746), översattes och spreds utanför Frankrikes gränser.

Micheal Björklunds chokladmousse representerar den europeiska och nordiska jultraditionen genom sin glöggsås och sitt pepparkaksfnös.De för tankarna till det tyska julfirandet varifrån vi fått just dessa produkter, glögg och pepparkakor.

Italiensk panettone

Matiga, feta och tunga julkakor hör den europeiska julen till. Britterna har sin christmas pudding och sin fruktkaka, tyskarna äter sin weihnachtsstolle eller christstolle och italienarna vurmar över panettonen. Det gemensamma är att de är brödliknande kakor fyllda med torkade frukter, nötter och smaksatta med någon ädel dryck; rom, portvin, konjak eller whiskey. Frukterna är ofta fikon, plommon, russin och cocktailbär som har djup och komplicerad smak,

Panettone är den traditionella, italienska julkakan med fylliga aromer som passar vår nordiska jul alldeles utmärkt. En traditionell panettone bakas på surdeg. Pauls version kräver inte denna arbetsdryga förberedelse, men är nog fylld med apelsin, torkad frukt och smak av vanilj och konjak såsom seden påbjuder.

Julkaka på två sätt

Panettonen får här sällskap av Pauls julkaka med antingen bara fruktkompott eller fruktkompott med brieost. Kakorna håller länge om man förvarar dem i kylen, så du kan gott och väl bjuda dem till släkt och vänner även på mellandagarna.

Engelskt eftermiddagste - Morotskaka

Den tredje kakan i ordningen är en brittisk morotskaka, även den fylld med smakrika frukter och nötter. Under en orange yta gömmer sig fikon, aprikoser och dadlar, mandlar, hassel- och cashewnötter samt kryddorna kardemumma, ingefära och kanel. Den här kakan är ogräddad så den representerar genren raw food bland årets alternativ.

Daimstekta äppleklyftor med calvadostryffel samt valnöt- och vit chokladsås

En jul utan knäck är inte en jul för svenskarna. Knäck är alltså en typ av hemgjort godis som består av sirap, socker och grädde som kokas ihop och smaksätts med t ex hackad mandel. Huruvida ursprunget är engelskt (butterscotch), ryskt (kinuski) eller en variant av dulce de leche, (kokt och sötad mjölk) må vara osagt denna gång, men knäck och mandlar är fin kombination.

Michael Björklunds recept tar vara på detta i sin dessert med tryffelkulor och daimstekta äppelklyftor med vit choklad. Daim är alltså mandelknäck omringad av choklad som introducerades i Sverige och Norge 1953.

Patrik Willför har under åren smakat på 25 000 olika ölsorter. För att hålla räkningen dokumenterar och poängsätter Patrik ölsorterna med hjälp av hemsidor där ölsorterna rankas. Vanligtvis brukar Patrik smaka på en 0,75dl portion.

I Finland säljs det endast ett hundratal ölsorter. Därför har Patrik rest en del för att få smaka på fler sorter.
Sin värsta smakupplevelse hade Patrik då han smakade på den Indiska starkölen High punch knockout.
Han jämför bara stanken av ölen med ett toalettområde efter en festivalhelg.

För julbordet rekommenderar Patrik en mörk lageröl och till efterrätten kan en Belgisk starköl passa bra.
Patrik äter helst ost som tilltugg då han dricker öl.

Mycket nytt och intressant innehåll på våren 2016. Tack VICE!

Våren 2016 har du extramycket att se fram emot på Yle:s plattformar. Yle inleder ett samarbete med mediebolaget VICE Media. För dig betyder det här en massa nytt och intressant innehåll som hjälper dig att vakna ur din vinterdvala. VICE Media har ifjol sökt 500 miljoner dollars finansiering för att expandera sin verksamhet till Europa och bli ett globalt mediehus för unga.

Du kommer att kunna ta del av VICE innehåll på både kanalen TV2 och Arenan. Avtalet gäller i ett år, det vill säga fram till slutet på 2016.

Vad får jag se?

På kommande är bland annat VICE Essentials-seriens bästa dokumentärer. Serien visas onsdagkvällar på våren och kommer att omfatta allt från livsstil och musik till teknologi och fenomen.

På hösten utlovas flera nya VICE Network-serier som produceras under våren och kommer att lanseras på Yle parallellt med USA-premiärerna. Färskare innehåll än så kan man inte få. Vilken dröm!

Utbudet kompletteras med exklusivt Arena-innehåll som du absolut ska hålla utkik efter.

Här har du lite försmak på det kommande.

Läs mer i YleX artikel här.

Läs också Kauppalehtis artikel.

Borgå-Sibbo fiskeområde fortsätter sitt samarbete med polisen då det gäller gösfisket i Borgå å. Samtidigt stiger minimimåttet på gös.

Under hösten pågick ett rätt så omfattande tjuvfiske i ån. Borgå å utgjorde ett fredningsområde från och med augusti till och med slutet av november, då man endast fick pilka eller använda sig av metspö eller katsa. Trots förbudet förekom det också spöfiske under hösten.

- Polis och sjöbevakare gjorde under hösten ett par större razzior på Borgå å och några fiskare åkte dit för att ha fångat gös som inte nådde upp till minimistorlek, vilket ledde till böter, berättar Christian Lindén på Borgå-Sibbo fiskeområde.

Övervakningen fortsätter

Från och med första december är spöfiske igen tillåtet, men övervakningen kommer ändå att fortsätta.

- Vi har gjort upp en övervakningsplan och varje övervakare har fått ett visst antal övervakningstimmar, säger Lindén.

Också samarbetet med polisen fortsätter.

- Förhoppningsvis kommer vi att till och med kunna utveckla och intensifiera samarbetet med både polis och sjöbevakare, säger Lindén.

Gös och gädda i frysdisken. Gädda och gös i lådor med is. Bild: YLE

Minimimåttet höjs

En ny detalj då det gäller gösfisket, är att minimimåttet på gös från årsskiftet höjs till 42 centimeter. Enligt förordningen är minimimåttet nu 37 centimeter, men de flesta fiskeområden i Finska viken har redan i många år tillämpat en gräns på 40 centimeter. I Borgånejden har yrkesfiskare tillämpat gränsen 37 centimeter.

- Nu när förordningen förändras, så kommer 42 centimeter att gälla för fritidsfiskare, medan gränsen ligger vid 40 centimeter för yrkesfiskare i klass 1 i Finska viken och det här fram till utgången av år 2018, säger Lindén.

Orsaken till förändringen är en förfrågan från fiskeguiderna om att höja minimimåttet på gös.

- Det är nog befogat att göra detta, eftersom fritidsfiskarna drar upp mellan 75 och 80% av gösfångsterna i Finska viken. Yrkesfiskarna står för max 25%, säger Lindén.

Emma Kemppainen från LCMDF pratar om bandets nya singel Rookie och om att inspirera unga kvinnor.

"I’m so done with the metal scene" sjunger Emma Kemppainen i LCMDF:s senaste singel Rookie som är en av de nya låtarna på X3M:s spellista denna vecka.

Metal-scenen är en metafor för den finländska musikindustrin som enligt Emma står för föråldrade värderingar.

- Jag vill lyfta fram diskussionen om kvinnor som förebild när man väljer vem man ställer på festivalscenerna och vems karriärer man väljer att pusha och hypa.

Fast det finns stor synlighet för kvinnor inom många genrer är bland annat finsk hiphop och elektronisk dansmusik en väldigt mansdominerad värld.

- På grund av att det syns mycket flera män på scenerna inspireras mycket fler unga killar att själva skriva låtar än tjejer.

Vill inspirera unga kvinnor att ta tag i mikrofonen

Hon hoppas kunna inspirera unga kvinnor att ta tag i mikrofonen och samtidigt våga ta mera plats.

- Jag förespråkar inte kvotering eftersom jag inte vill bli vald någonstans enbart för att jag är kvinna. Jag blir hellre vald på grund av mina färdigheter.

Låten Rookie kom till efter ett möte med en anställd inom branschen som tyckte att bandet borde skriva "dummare" låtar för att bli populärare i Finland.

- Jag skrev låten som en 2 ½ minuters punklåt eftersom jag blev störd på tankesättet.

Lyssna på Rookie här:

Andra nya låtar på X3M denna vecka är:

Justin Bieber / Love Yourself
Nico & Vinz / Our Love
Major Lazer ft. Nyla & Fuse ODG / Light It Up
Matoma & Astrid S. / Running Out
Sigala / Sweet Lovin'

Lyssna på spellistan på Spotify.

Om du är rädd för spoilers ska du titta hit. Vi ger dig några snabba tips på hur du ska undvika störtfloden av information om den senaste Stjärnornas krig-filmen.

Det går inte alltid som på Strömsö. Inte heller går det som i The Matrix där du kan svälja piller för att glömma allt du inte vill veta. Det är helt enkelt inte alltid lätt att vara fluffig och ovetande.

Vilket är jättejobbigt om du är en av dem som gillar Stjärnornas krig och har tänkt att se den nya filmen, men inte har biljetter förrän till en visning längre fram någon gång. Sannolikheten att någon någonstans av någon anledning kommer att avslöja detaljer som du absolut inte vill veta, är hög. Så vad ska du då göra?

Välj dina vänner med omsorg

Helst ska de vara sjukt ointresserade av Stjärnornas krig. Men inte så ointresserade att de inte följer med dig och ser filmen på bio. Och tillräckligt intresserade för att förstå din besatthet med att undvika alla former av information som ens kan antyda var den nya filmen tar vägen.

Det är en svår balansgång. Det kan bli nödvändigt att skaffa nya vänner.

Använd programvara för att filtrera ditt internet

Att vistas på internet och i synnerhet på sociala medier just nu är för den spoilerfobiske Stjärnornas krig-fantasten som att som att vara birollsinnehavare i en zombieskräckis – det är bara en tidsfråga innan någon hjärndöd typ kommer och överraskar dig när du minst anar det.

Skydd är en nödvändighet.

Simon använder inte foliehatt, men han vet nog hur man blockerar oönskad information ändå! Simon hade klätt upp sig. Bild: Yle / Camilla Fagerholm

Här tog vi paranoians mästare Simon Karlsson på X3M till hjälp. Simon har inte bara ett utan TVÅ filter som står mellan honom och floderna av ny Stjärnornas krig-trivia. Dels har han ett tillägg som gömmer alla statusinlägg och innehåll som har ordkombon ”Star Wars” i sig, och dels ett annat som ger honom en varning innan han förhastat går in på olika sidor på nätet där det kan finnas spoilers.

Simon är en klok man som inte kommer att bli någons brunch i zombieapokalypsen. Han kommer inte heller att veta något om nya Stjärnornas krig. Eller något annat heller, kan man förmoda, eftersom Stjärnornas krig verkar vara allt som finns på nätet just nu, och det har han ju filterat bort...

Göm dig i en bastu

Bastutipset var ett bidrag från en kär lyssnare, och tanken är sund. Det mest handfasta du faktiskt kan göra är att låsa in dig i avskilda utrymmen utan kontakt med omvärlden. Lämpliga platser att rida ut stormen på skulle kunna vara:

• Farmors vind. Även om farmor har en TV där är den förmodligen från samma år som dansen Hand Jive var populärt, så du bör vara trygg.
• En säck i tjockt tyg. Den ska gärna befinna sig i en potatiskällare.
• Flytta till Nordkorea (ett av många tips från våra kollegor på BBC), förutsatt att du står ut med att hjärntvättas av bilder på Kim Jong-un istället för stormtroopers och ljussablar.

Om inget av det här fungerar återstår bara att förlika dig med ditt öde och hoppas att du lyckas bättre sen när nästa del i rymdsagan har premiär i framtiden.

Målade djur i olika former är perfekta som dekorationer. Djurfigurer i pappersmassa är dessutom praktiska att använda eftersom de är väldigt lätta och kan användas både som hängande eller stående dekorationer. Och som vän av småfåglar är valet enkelt: julfåglar med mönster ska det bli!

Du behöver:

• fåglar gjorda i pappersmassa (finns att köpa i hobbyaffärer)
• gräddvit akrylfärg
• pensel
• tusch i två kulörer (jag använde grått och brunt)
• järntråd
• avbitartång
• ev. limpistol

Börja med att måla fåglarna med ett lager akrylfärg. Om du vill låta dem förbli odekorerade målar du ett varv till så det täcker helt. Låt torka.

Snurra till ett par fötter av tunn järntråd. Jag formade fötterna som tre runda tår. Själva benen snurrade jag ihop av de båda järntrådsändorna. Gör själva benet några centimeter långt, anpassat efter fågelns storlek, men lämna åtminstone 5 cm av tråden för att kunna fästa foten i fågeln. Den andra trådänden böjs lite utåt och fungerar som ett stopp och stöd när tråden sticks in i fågelkroppen. Blir fötterna ostadiga kan de stabiliseras med hjälp av en droppe lim från limpistol.

Rita dekormönster över fågeln med brun tuschpenna. Förstärk mönstret med hjälp av en grå tuschpenna. Använd som bordsdekorationer eller fäst i grenar.

Vinterfåglar

I år blev det 20 år sedan Päivi Räsänen inledde sin politiska bana som riksdagsledamot för kristdemokraterna. Sedan dess har politiken ständigt varit närvarande i hennes liv.

Nu med en lång karriär bakom sig i den finska politiken konstaterar Päivi Räsänen att politiken blev det hon brunnit för, trots att hon då för tjugo år sedan när hon blev invald inte visste vad det var hon gav sig in på.

- Jag kommer ju från en väldigt opolitisk bakgrund, berättar hon. Jag var läkare och mamma och hade aldrig tänkt mej en bana inom politiken. Men det var en fråga som drev mej, som jag hade stött på under mitt arbete som läkare och det var frågan om det ofödda livets människovärde, etiken kring abort.

Som läkare hade hon deltagit i den offentliga debatten om den här frågan redan tidigare men till sist insåg hon att det trots allt är i riksdagen som beslut av det här slaget fattas och där man kan påverka mest.

- Så när jag blev ombedd att kandidera så gjorde jag det, säger hon. Men jag hade ju tänkt mej att jag skulle återgå till mitt jobb som läkare efter mina fyra år i riksdagen. Men så blev det ju inte, politiken blev mitt område.

Stora förändringar

Päivis arbete i regering och riksdag parallellt med familjelivet med fem barn har i många år inneburit ett väldigt stort ansvar och högt tempo. Det är egentligen först i år som det hetsiga tempot har trappats ner.

- Rent politiskt sett har det här året fört med sig många stora förändringar för mig, konstaterar hon. Först var det riksdagsvalet och sedan att därefter övergå från regeringen och inrikesministerposten till oppositionen. Och sedan lämnade jag över partiledarskapet efter tio som ordförande och är nu enbart riksdagsledamot.

Också på hemmafronten har det i år hänt saker i Päivi Räsänens liv i och med att familjens yngsta barn flyttade hemifrån. Nu bor hon på tumanhand med sin man igen för första gången på tjugofem år.

- I år har jag alltså på många plan lämnat ifrån mig olika ansvarsområden som jag axlat under väldigt långa perioder, säger hon.

Riksdagsvalet avgjorde för Päivi

Det största avgörandet för Päivi kom i och med riksdagsvalet i år.

- Jag hade bestämt mej i förväg och också gått ut med det offentligt, att reslutatet i riksdagsvalet skulle avgöra om jag skulle ställa upp för omval som partiordförande eller inte, säger hon. Om kristdemokraterna hade vunnit i valet hade jag ställt upp för omval. Sen kan jag ju inte veta om jag hade blivit vald. Men eftersom vi gick back med ett mandat i riksdagsvalet så ville jag bära ansvaret som partiordförande och inte ställa upp för omval.

Mer egen tid

För Päivi Räsänens del har det här årets stora förändringar rent konkret betytt att hennes tidsanvänding har förändrats radikalt.

- När jag blev invald första gången 1995 var jag fyrabarnsmamma, min yngsta var då bara tio månader gammal. Efter det fick vi ännu ett femte barn. Så vid sidan om mitt arbete i riksdagen har jag också hela tiden burit ansvaret som fembarnsmamma. Och nu i somras flyttade även vår yngsta dotter hemifrån, så nu har jag ingen brådska att hinna hem efter jobbet för att ta hand om någon annan. Utom då min man förstås, tillägger hon och skrattar. Fast han klarar sig nog.

I efterhand konstaterar Päivi att det av alla hennes ansvarsområden främst var perioden som inrikesminister som var tung och krävande.

- Som kristdemokraternas enda minister satt jag förstås med i alla ministerutskott och grupper som sig bör, säger hon. Inrikesministerportföljen är tung med hela inrikespolitiken, tullen, de kyrkliga frågorna och ansvaret för landets interna säkerhet. Men samtidigt tyckte jag väldigt mycket om arbetet som inrikesminister och jag är väldigt tacksam över att jag fick den möjligheten och skulle absolut inte byta ut den tiden.

- Egentligen känner jag mig väldigt fri just nu. Jag kan själv bestämma mer över min tidtabell i riksdagen och kan koncentrera mig mer på saker jag själv vill. Dessutom ser jag det som att nya situationer ger nya möjligheter.

Åsikter som väcker känslor

Under sina politiska år, i synnerhet som partiledare för kristdemokraterna, har Päivis åsikter och uttalanden ofta väckt mycket känslor och skapat diskussion i samhället. Hon har också fått utstå en del kritik för sina uttalanden.

- När jag tänker på saker som jag uttalat mej om så anser jag att det ändå är saker som måste sägas. Som kristdemokrater står vi för kristna värderingar, menar hon. Jag tror liknande frågor kommer att dyka upp i fortsättningen också. Just nu hoppas jag att vi som oppositionsparti ska ha en chans att bättre följa våra egna mål och värderingar och förhoppningsvis bredda vårt väljarstöd.

Samtidigt säger Päivi Räsänen också att hon ändå har en förståelse för dom som kritiserat henne och hennes värderingar.

- Den tid vi lever i innebär att värderingar kolliderar och det är klart att olika uppfattningar väcker känslor. Och det här är ingalunda typiskt för Finland, samma slags diskussioner förs i de andra EU-länderna, säger hon.

När det kommer till kritiken hon fått utstå menar hon att hon också förstår de åsikterna.

- Jo, det gör jag. Och visst önskar jag själv att jag skall kunna uttrycka mej tillräckligt bra för att inte såra andra människor med mina uttalanden, säger hon. Trots att jag då berättar om min egen syn på vad det än må gälla.

Däremot har det väldigt sällan hänt att människor hon träffat på gatan skulle kritisera hennes arbete eller hennes värderingar.

- Finländare kan bete sig i allmänhet. Och när jag rör mig ute på stan t.ex. händer det däremot nog att människor kommer fram och tackar mej, att jag får en vänlig kram eller att de tar kontakt på något annat vis. Det är roligt.

Familjejul

Nu under årets mörkaste tid ser Päivi Räsänen mycket fram emot julfirandet och att samla familjen igen, eftersom alla barnen är utflugna. Åtminstone en dag under julhelgen är alla fem barnen med respektiven samlade hemma hos Räsänens. Med finns också tre barnbarn och Päivi Räsänens egen mamma.

- Jag trivs med allt det som julen innebär. Jag tycker om stämningen med att tända ljus och vi har också en julgran redan nu, berättar hon. Vi brukar fira en väldigt traditionell finsk jul med familjen med julkyrka, risgrynsgröt, lekar, julbastu, sånger, julevangelium och julklappar och allt vad det innebär. Så som väldigt många andra säkert också firar julen.

Päivi Räsänen är gäst i årets sista avsnitt av Efter Nio om ljus torsdagen 17 december 2015 kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.