Aldrig har trädgården varit mera aktuell och inne. Ingenting är så tacksamt som ämne för tv-program som en prunkande, grönskande trädgård. Det utkommer mer trädgårdsböcker och – tidningar än någonsin. Men vad blir resultatet?
Vackrare privata trädgårdar? Ibland. Men oftast nöjer sig finländska villaägare med att hålla gräsmattan kortklippt och buskarna fåtaliga.
Det är regeln, men det finns undantag. Arkitekturmuseets utställning i Helsingfors ”Från trappen in i trädens skugga” undersöker relationen mellan byggnader och trädgårdsmiljö. 17 olika miljöer har fotograferats och presenteras med stora, vackra fotografier i en unik utställning.
En del av trädgårdarna, såsom Fagervik och Monrepos vilar på gamla lagrar kunde man säga. Där finns dokumentation på all den trädgårdsfilosofi som lagts ned på de här parkerna sedan 1700-talet. Men det mesta har sedan dess mer eller mindre vuxit igen. För föränderligheten är en av trädgårdens kännetecken.
En vacker trädgård kräver visioner
Det krävs både visioner och arbete innan en trädgård blir vacker. I Arkitekturmuseets utställning blir det uppenbart att landskapsarkitekter behövs. Sådana har funnits både i Britas, Trä-Kottby och i den nybyggda Arabia-stranden. Det har gett harmoniska helheter med plats för både människor, hus och grönska.
Utställningen i Arkitekturmuseet har fem olika teman: tiden - förändring och beständighet, hem och gård i vardag och fest, rörelse, skala och omgivning - integrering och kontrast. Det kan låta abstrakt, men egentligen handlar det om hur vi rör oss i miljön och uppfattar skillnaden mellan inne och ute, mellan hus och gård. 
För det är en gräns som kräver mer än bara stora panoramafönster. Fönster mot annan bebyggelse kan ge en känsla av alienation, medan träd ger en känsla av lugn. Erik Bryggmans Uppståndelsekapell i Åbo är ett exempel på en byggnad som tar vara på den omgivande miljön och gör gränsen mellan hus och natur nästan osynlig. Kyrkorummet fortsätter ut bland tallstammarna som en påminnelse om evigheten.
Trädgården ger trygghet
-Trädgården är ett primärställe för människan säger kurator Julia Donner. Det är ursprunget, paradiset vi längtar till. I de första trädgårdarna när mänskan började odla satte man allt det man behövde för sin överlevnad inom skyddande murar. Där fanns tryggheten. Även om trädgården är föränderlig så ger den också en känsla av att man kan kontrollera sin omgivning. Det är ett stycke natur som vi kan tämja.
Vår längtan efter trädgårdar är tudelad, kunde man säga. Vi längtar efter att besöka och betrakta vackra trädgårdar, men få av oss är beredda att sätta alltför mycket jobb på att skapa detta rum. Tomterna är små och husen tar all plats.
- Mänskor tycker att trädgård är jobbigt och har fel uppfattning om vad där måste finns. De sätter all sin energi på gräsmattan som kräver mycket arbete. Istället för att se trädgården som ett representationsutrymme, kunde de se den som ett rum där man får bli överraskad och vara fri att göra vad man vill, säger Julia Donner. 
Trädgården som idé
Samma linje är den svenske idéhistorikern Ronny Ambjörnsson inne på i sin bok Den hemliga trädgården, om trädgårdar i litteratur och verklighet (2015). Han ser trädgården som ett rum där tanken får leka fritt. Alltsedan filosofen Epikuros på 200-talet f.Kr. samlade likasinnade för att diskutera hur man bäst ska leva sitt liv har trädgården varit ett rum där man kan odla sin personlighet på samma sätt som man odlar allt som växer.
Ambjörnsson minns sin morfar som odlade sin koloniträdgård enligt rådande socialdemokratiska krav på bättre livskvalitet. I en kolonilott kunde man på ett föredömligt sätt förena nytta med nöje.
Men trädgårdsintresset gav också ett socialt umgänge med egna regler. Koloniträdgårdsrörelsen spreds i slutet av 1800-talet från Tyskland och spred sig snabbt över hela Norden. Tanken var också att råa naturer skulle förfinas av att ta hand om det som växer och som är beroende av omvårdnad.
Trädgården som fostrare
Lite liknande idé; att trädgården kan förädla och läka oss finns också i Frances Hodgson Burnetts The Secret Garden eller Den hemliga trädgården från år 1911 som handlar om tioåriga Mary Lennox. Hon har förlorat sina föräldrar i en koleraepidemi och skickas från Indien till sin farbror i norra England.
Där blir hon bekant med en sjuklig kusin, Colin, och utforskar den stora trädgården runt huset. Hon hittar också en hemlig trädgård som lämnats övergiven eftersom den påminner om Colins döda mor. Mary och Colin odlar upp trädgården med hjälp av Dickon en jämnårig arbetarpojke.
Det hela blir en läroprocess där Colin blir frisk, farbrodern vågar möta sin sorg och Mary förstår att hon i sitt tidigare koloniala liv varit bortskämd och krävande. Det kunde kallas för trädgårdsterapi. Det är en terapiform som faktiskt också finns på riktigt.
Ambjörnsson ger många exempel på hur trädgårdsarbete återför oss till en handgriplig verklighet istället för det livets fragmentering som liv som dagens splittrade arbetsliv erbjuder oss. Markkontakten ger oss sinnesfrid. 
Barnträdgården
År 1837 anlades den första barnträdgården av den tyske pedagogen Friedrich Fröbel. Syftet var att genom lek ”odla” barnens intellektuella och emotionella förmögenheter. Det var en skola före skolan och vann snabbt gehör också i andra länder. Varje barn har speciella anlag som det gäller att stimulera och den goda läraren förmår rätta sig efter barnets natur för bästa resultat.
Både västerländska och österländska trädgårdar erbjuder en plats för att odla sin själ. I den gamla kinesiska filosofin, daoismen, betonas motsatser så som yin och yang, mjukt och hårt. De upprätthåller genom sitt samspel världsordningen. Daoismen som ibland har kallats ”trädgårdens filosofi” handlar om växt och växande.
”Den som förstår sig på att plantera” blir i daoistisk filosofi den autentiska människan. Den kloke odlaren har lärt sig att ge akt på naturen, men inte bara den natur som omger oss, utan också den natur som finns inuti oss. För allt hänger samman.
Det för till början av detta resonemang och till tanken att det vi möter när vi stiger ut ur vårt hem har en betydelse. De av oss som kan odla området utanför hemtrappan skulle göra klokt i att göra det. För egen och andras fägnad och förkovran.
Mera om trädgårdar i Bokmagasinet på söndag 14.6 kl 16.20 med repris på tisdag 16.6 kl 22.15.