Pappa
Alla har vi en pappa. På ett eller annat sätt har vi det. Vår relation till vår pappa varierar.
Själv hade jag en typisk, ja jag vågar kalla det typisk, 70-tals pappa som jobbade mycket och sällan var hemma. Han i sin tur hade haft en pappa som var sjökapten. Mycket frånvaro där.
Mina barn har en pappa som är närvarande. Han leker och spelar spel med dem.
Det att han är aktiv underlättar mitt liv. Men utöver att han underlättar för mig som mamma så har han en egen relation till sina barn som inte går via eller genom mig.
Det här är kanske kärnan i förändringen som ägt rum. Från frånvaro till större närvaro. Samvaro.
I Finland har det skett stora samhällsförändringar under de femtio senaste åren. Vårt land har gått från att vara ett fattigt agrarsamhälle till att vara ett högteknologiskt urbant industrisamhälle. Omvälvande processer som påverkat individerna i samhället.
I Rivet ur arkivet om pappa får vi ta del av Hyrräs fina upplysningsprogram från 70-talet med goda och handfasta råd till papporna.
Vi träffar Johannes Runeberg som har perspektiv på faderskapet. Han var hemmapappa med sina barn när det ännu inte alls var vanligt. Hans fru var aktiv feminist.
Aktuella samhällsfrågor dryftar Väestöliittos forskare Anna Rotkirch. Hon kan bland annat berätta att det finns grupper av unga män som blir barnlösa mot sin vilja för att de inte upplevs duga som pappor. Anna tycker att vi behöver en aktivare familjebildningspolitik i Finland.
Författaren Matthias Rosenlund å sin sida berättar bland annat om känslan av jämlikhet och om sin babyfeber.
Räcker det i dag med närvaro för att bli en hjältepappa? Och kom i håg pappa på söndag!