En av de första investeringarna vi gjorde när vi för 20-talet år sedan flyttade ut till bondvischan i Sibbo, var en kompost. Där hamnade förmultnande matrester, rutten frukt och förskämda grönsaker medan allt annat slängdes i avfallskärlet. Den tömdes då varannan vecka.
Idag ser det annorlunda ut: Komposten och avfallskärlet finns kvar, men har fått sällskap av ytterligare fyra sorteringsboxar. En är för papper, ett annat för papp och ett tredje för glas. Dessutom sorterar vi förstås batterier och glödlampor i sina respektive fack. Gamla mediciner för vi till apoteket. I och med sorteringen behöver avfallskärlet numera tömmas bara en gång i månaden – en liten ekonomisk inbesparing också det.
Hälften mindre blandavfall
Enligt direktiven får den säck där blandavfallet hamnar väga högst 15 kilo. Det innebär att mitt hushåll skurit ner blandavfallsmängderna från 360 kilogram till 180 kilogram på årsbasis. Om man dividerar den mängden med antalet personer i hushållet (5) blir resultatet 36 kilogram per person och år.
Alla har en kompost, eller...
Det som förvånat mig storligen genom åren, är att det här med sortering inte ännu gått hem hos hushållen. Inte ens på bondvischan i Sibbo, där en kompost på varje tomt borde vara en självklarhet. Efter en middag i ett enfamiljshus undrade jag efter middagen var jag skulle lägga potatisskalen och fick då order om att lägga dem i ”roskis” – det vill säga blandavfallsämbaret. Där låg från tidigare också en konservburk, papper och en glasburk med plåtlock. Då jag lite försynt frågade hur det är med sopsorterandet, fick jag som svar, att det är så bekvämt att tömma allt i en och samma behållare.
Avfallstrappan
Vad hjälper det då, om EU besluter om den ena förändringen efter den andra, när vi av bekvämlighetsskäl ändå placerar allt i samma sopkärl. EU har nämligen beslutat om en så kallad avfallshierarki - den så kallade avfallstrappan - som ska styra hur avfallet tas omhand.
Enligt den, börjar allt redan i butiken. Där bör man tänka ”avfallsminimerande”, det vill säga försöka förhindra att avfall skapas genom att till exempel köpa opaketerade livsmedel. Inte köpa knackkorven i plastförpackning eller i glasburk utan i köttdisken.
Återanvända och återvinna
Följande trappsteg neråt handlar om återanvändning. Ett exempel är att lämna gamla saker till en second hand-butik istället för att lägga dem i avfallskärlet.
Trappsteg tre handlar om att återvinna material. Mjölkburken används till infrysning av vinbär istället för att man köper nya frysburkar i affären.
Det nästsista trappsteget neråt handlar om att utvinna energi genom förbränning. Om avfallet inte kan materialåtervinnas, ska energin i avfallet tas till vara genom att man bränner upp det. Först vid det sista och lägsta trappsteget är det aktuellt för blandavfallskärlet. Där placeras de saker som inte kan återanvändas, återvinnas eller utvinnas.
Börja nu
Här har vi ännu en lång väg att gå. Finlands hushållsavfallsmängder är nämligen högre än EU-genomsnittet. Under år 2013 uppstod det i genomsnitt 481 kilo hushållsavfall per invånare i de 28 EU-länderna. I Finland ligger vi över det europeiska medeltalet. Vår blandavfallsmängd år 2013 var 493 kilo per invånare.
Mycket skulle vara vunnet om vi redan kunde lära oss sortera. Varför inte börja med potatisskalen.