Varför är det så roligt att dansa?
Allt fler upptäcker hur kul det är med salsa och andra pardanser, och nya dansskolor dyker upp hela tiden.
Pardans är motion som man kan njuta av medan man håller på - och inte bara vara nöjd över efteråt för att det är gjort. Det är ett odramatiskt sätt att få kroppskontakt under ordnade former, och det är ett härligt sätt att glömma stress och problem av alla slag.
Salsan är för många inkörsporten, och när man väl börjat med den upptäcker man fler och fler nya beroendeframkallande danser. De traditionella dansbanorna upplever en renässans.
I Helsingfors finns det regelbundet återkommande salsa-, bachata-, kizomba-, zouk- etc fester flera kvällar i veckan, och året runt är det bara att ta för sig av dansworkshops och festivaler med internationellt kända lärare . Även på andra håll i landet växer utbudet av dansskolor och fester.
Själv blev jag beroende för drygt ett år sedan, och började ganska snart inrätta min vardag runt danslektionerna. Det var bara en sak som störde mig... eller egentligen två. Det första var väntandet, både på lektioner och fester - det är så många fler kvinnor än män som dansar.
Och det andra, som kom mera smygande, var jargongen som vissa - absolut inte alla - danslärare ägnar sig åt. Det kan vara den manliga lärarens lite nedtryckande attityd emot sitt kvinnliga lärarpar, det kan vara trötta dängor om att "på dansgolvet är det minsann mannen som bestämmer, FÖR EN GÅNGS SKULL" och det värsta av allt, ett stort uppslaget, med avsikt generande uppmärksammande av kvinnliga lärares men också elevers snygga rumpor och ben eller andra kroppsdelar.
Jag undrade om jag är den enda som känner så här, och läste mycket på nätet. Då hittade jag Peter Csaszti och Queersalsa Stockholm.
Tröttnade på stereotyper
Salsainstruktören Peter Csaszti från Stockholm tröttnade själv på det stereotypiska könstänkandet i salsan när han gick på dansskolor. Som homosexuell ville han dansa med män och både föra och följa, och han ogillade också att kvinnorna på dansuppvisningarna per slentrianmässig definition skulle vara väldigt sexiga och lättklädda, medan männen skulle utstråla styrka och kontroll och hållas i bakgrunden.
Han såg som danselev till att lära sig både förarens och följarens roll, och när han började undervisa var det queerpedagogik som gällde. Queer innebär helt enkelt större frihet för individen; var och en får definiera sin roll fritt.
- I dag är det nog ingen på Stockholms dansskolor som längre säger ”killar och tjejer” eller ”män och kvinnor” när man menar vilken roll i dansen någon har, utan alla talar om ”förare och följare”, säger Peter.
På hans egen dansskola Queersalsa Stockholm får alla lära sig att dansa i alla roller, och man får också lära sig att byta roll under dansen.
Den som dansar i båda rollerna blir bättre som både förare och följare, en bättre dansare helt enkelt.
Hombre salsa bara för män
Inom skolan finns också en separatistisk dansgrupp som är öppen bara för män. Peter ställde sig tveksam till detta i början – egentligen är det ju emot queerpedagogiken att definiera någon annan utifrån kön och sätta gränser utifrån könstillhörighet. Men gruppen uppstod på enträgen begäran av en grupp ickeheterosexuella som definierar sig som män, som ville dansa med varandra. -Om du inte fixar en grupp bara för killar så kommer vi inte, sade de. Det är så mycket tjejer alltid, och vi vill dansa med killar.
Fastän ingen av dem som i början krävde en sluten grupp för män längre är kvar i den, så är gruppen så populär att den lever vidare.
Queerdans ger heterokvinna frihet
Angelica Regnell, som undervisar i salsa och bachata tillsammans med Peter berättar att hon började med queerdans när hon själv gick på danslektioner. Hon började lära sig föra för att få dansa hela tiden i stället för att stå och vänta på lediga män. Och när hon väl börjat dansa queert ville hon inte sluta.
- Det är ju så mycket roligare att få lära sig hela dansen i stället för bara halva!
För mig själv var det en härlig upplevelse att träffa de här skickliga och glada dansarna.
Personligen har jag inte, än så länge, börjat föra så mycket ändå här hemma i Finland efter den första kicken jag fick.
Men bara vetskapen om att jag också alltid kan dansa queert, gör mig, som liksom Angelica ser mig närmast som heterokvinna, väldigt glad och fri på det sätt hon beskriver!
Min dokumentär Queerdans - dubbel glädje sänds i Yle fem fredag 10.4 2015 kl. 20 och lördag 11.4 kl 14.25
Barbro Björkfelt
dokumentärregissör