Han har suttit i så gott som alla Finlands fängelser och i flera av Sveriges. Och han har rymt från dem. Jan Jalutsi var 24 år när han för första gången måste avtjäna ett straff innanför fängelsets murar.
– När portarna slog ihop bakom mig var det som att komma till en helt annan värld. Utanför var livet fullt av ljud, människor och liv. Innanför var det dystert, det hördes ingenting, det var smutsigt. Hundra år gammal smuts. Och det luktade. Fångarna uträttade sina behov i en gammal balja på cellgolvet, och vi var fyra eller fem i samma cell. Jag kunde inte äta något under den första veckan jag var där.
Bokslukare som barn
Som liten pojke bodde Jan Jalutsi ute på landet i Kyrkslätt. Han var ett ovanligt begåvat barn och framför allt var han en bokslukare. När han hade läst alla böcker i skolbiblioteket började livet kännas frustrerande. Han ville fly in i böckernas värld, leva i fantasin och inte i vardagen, som han upplevde som grå och tråkig. Några ungdomsår lystes upp när Jan Jalutsi fick extraknäcka genom att köra bokbussen, men snart var även alla de böckerna lästa och det blev istället bråkiga gäng som lockade. Jan Jalutsi säger att de flesta ungdomar vill prova på fuffens, men det är ju inte alla som blir bankrånare som han själv.
– Det var min attityd. Jag var en väldigt lat ung kille. Jag kunde tänka mig mycket roligare saker att göra än att jobba varje dag mellan sju och fyra – jag ville åka motorcykel och dricka bärs.
Trodde han skulle dö i fängelset
Flera villkorliga domar för smärre förseelser fick Jan Jalutsi att tro att man inte på allvar behöver avtjäna sina straff. Det sporrade till mera brottslighet. Men till slut var det stopp. Polisen hämtade Jan Jalutsi i en svart Maja och körde honom till Skatuddens fängelse.
– Jag var ju van att vara i naturen och ströva runt i skogen. När jag kom in på ett ställe där det inte finns några träd, där allt är gjort av betong, allt som finns är sten… Jag trodde att jag aldrig skulle komma levande därifrån. Jag kände att jag skulle dö därinne, jag fick panik.
Då visste han att han måste bort.
Ond cirkel av bankrån
Jan Jalutsi påstår ändå inte att det skulle vara lätt att rymma från fängelser, fast han har gjort det sju gånger. Men han säger att hans vilja var starkare än alla fängelsemurar i världen. Dessutom fick han hjälp av skumma figurer som förstås skulle ha betalt för sin hjälp. Det var därför Jan Jalutsi började råna banker.
– Det var snabba, enkla pengar och med dem kunde jag både betala tillbaka mina skulder och resa runt i världen i fina bilar. Pengar gör en inte lycklig, men hellre gråter man i en Ferrari än i en buss, skrattar Jalutsi. Men sedan ändrar han sig.
– Nej det där är struntprat. Om man gör ett hederligt arbete får man lön för vad man utför, men om man tar ut pengarna i förskott genom att råna en bank, då betalar man tillbaka med tid ur sitt liv.
Själv har Jan Jalutsi betalat med 20 år av sitt liv. Under sex års tid satt han helt isolerad, utan att träffa några andra människor, med dubbla fotbojor kring vristerna. Tre och ett halvt år var han på rymmen. Men medan han satt inne hade han tid att studera. Numera talar Jan Jalutsi sex språk och har sju ykesexamina.
Efter Nio om gränser, måndagen den 23 mars i Yle Fem och på Arenan