
Väldigt många människor är i dag intresserade av vad vår mat innehåller. Då jag googlade på ”äta rätt” fick jag 1 430 000 träffar på 0,26 sekunder! Det kan vara frågan om att gå ner i vikt eller att äta hälsosamt, men faktum är att mat är en sak som berör.
Vi, som har möjlighet, äter för mycket och blir feta och sjuka. Vad göra? Ska man äta mycket av långsamma kolhydrater och använda lightprodukter och undvika fett. Eller ska man äta mycket fett och undvika kolhydrater? Mättat eller omättat? Hur är det med mjölken? Och rött kött. Och importerade frukter. För att inte tala om sockret. Hur funkar vår kropp egentligen? Och är det lika för alla?
Många dieter
Tallriksmodellen, Lchf, Paleo, Grönsaker, Bär, Frukter, Superfoods, Antiinflammatoriskt, Basiskt, Medelhavsdiet, Glutenfritt, 5:2, 2:2, Levande föda, Raw food… Många uppfattningar florerar i medierna. Än är den ena på ropet än den andra.
Sen finns det den etiska sidan, vegetariskt, vegan, ekologiskt; vad är hållbart i längden? Vill du, orkar du ta reda på hur livsmedlen tillverkas. Hur köttet har levt sitt liv som djur och hur genmanipulerad sojan är? Hur mycket regnskogar har gått åt, hur långt apelsinerna flugit, hurdana arbetsförhållanden det är på kaffeplantagerna.
Trenden i dag hämtar fram det tidskrävande, att tillsammans med familjen baka surdegsbröd av egen rot och nymalet ekologiskt mjöl, laga mat tillsammans med vänner och handla direkt av producenter. Vissa butikskassar signalerar att man har råd och tid. Andra inte. Snabbmat och halvfabrikat är trots sin eventuella skämmighet ett vardagsalternativ för många. Finns här en klasskillnad? Är det frågan om pengar eller kunskap?
Mat är känsla
Varför förhåller vi oss så känslomässigt till mat? Särskilt debatten om fettets vara eller inte vara har lett till hätska känslor. Näringsfysiologer och läkare berättar om hotbrev och konspirationsteorier. Det känns säkert obehagligt för människor som vill göra sitt jobb väl. Likaså klagar andra över att inte bli tagna på allvar, på att kapitalets intressen styr forskning och rekommendationer. Litar vi inte mera på myndigheter och forskning? Vet vi bättre själva? Vem vet?
"Tieto tuottaa tuskaa" säger man på finska. Kunskap är makt men kunskap ger också en möjlighet att välja. Och det är inte alltid så lätt. Webben och dess möjlighet att själv ta reda på ”fakta” och försöka sovra bland dem ställer stora krav på förkunskaper. Annars, och trots dem, styrs vi av våra känslor i det hur vi tolkar dessa fakta.
Är det att välja hur man äter ett uttryck för vårt behov att ha någon slags kontroll över våra liv i en värld i gungning? Vad och var jag handlar, det bestämmer åtminstone jag! Eller kan jag göra det? Har jag bil att åka till producenten med, frys att förvara större mängder mat i eller ens tillräckligt med pengar att köpa mat för? Hinner och orkar jag fundera på vad som finns på bordet eller litar jag på att vår livsmedelskontroll nog ser till att det som kvartersbutiken erbjuder är bra och hälsosamt?
Vi kan trots allt välja
Och är det ett lyxproblem? Våra far- och morföräldrar grubblade kanske ur en helt annan synvinkel på vad de skulle äta, och den samma frågan, var få mat, gäller ännu i dag för en stor del av världens befolkning. Vilket ju samtidigt är en utmaning för oss. Hur kan vi äta så maten räcker för alla?
Men mat är också en glädje och en gemenskap, att bryta bröd. I alla kulturer vill man dela bordsgemenskap, eller gemenskapen vid elden, grytan, det fångade bytet. Mat är också trösten; hönssoppan då man är förkyld, flyttgröten, chokoplattan framför teven en ensam kväll. Materialiserad kärlek?
”Äta bör man, annars dör man” som vi sade i folkskolan när potatisgröten med lingonsylt inte nu riktigt var vad vi hade hoppats på. Och äta bör jag också i dag. Jag gör mina val liksom också du som läser det här. Det är viktiga val med konsekvenser också för dem som inte kan välja.
Många frågor och inga svar, hur tänker du?
Harriet Lindrooth började äta levande föda redan på 80-talet och Sakarias Liimatainen har varit vegetarian i 16 år. Här hörs de i samspråk med Pia Abrahamsson