
Under hela sitt liv har hon intresserat sig för människorättsfrågor. I tolv år var hon biträdande fängelsedirektör i Vasa. Numera är hon lektor i socialt arbete och där emellan åker hon på uppdrag världen runt, till krisområden och oroliga platser.
Men rädd är Sonja Kurtén-Vartio aldrig.
- Nej, det skulle inte fungera om jag var rädd, säger hon.
Sonja Kurtén-Vartio är en kvinna med många långa titlar. Hon är expert och rådgivare inom fångvården, mentor inom rättsväsendet och människorättsrapportör. De internationella uppdragen har blivit många sedan debuten år 2000 då hon jobbade som rådgivare åt generaldirektören för fångvården i Litauen. Att det skulle bli en livsstil för henne var inget hon planerade även om hon redan då var vald till poolen för civilkrishanterare.
Att vara ute på civilkrishanteringsuppdrag har blivit en livsstil för henne.
- Det krävs flexibilitet, tålamod och snabba ryck eftersom uppdragen kommer med kort varsel, säger Kurtén-Vartio.
För några år sedan kom hon hem från sitt hittills längsta uppdrag. I två år utbildade hon ansvariga ministrar inom fångvården, fängelsedirektörer och socialarbetare i hela Irak.
- Jag blev bra bemött. Jag fick goda råd innan jag åkte, och när de märkte att jag visste vad jag talade om så lyssnade de på mej, säger Kurtén-Vartio.
Hur hanterar man att vara så långt borta så länge?
- Skype. Barnbarnen började kalla mej för ”skypefammo”, säger Kurtén-Vartio och skrattar.
Väl hemkommen från Irak var Sonja trött på att vara på resande fot.
- Under två år har jag varit hemma med maken och katten och inte känt något behov av att åka någonstans. Men nu börjar suget efter att åka iväg på ett nytt uppdrag att komma tillbaka.
Enligt planen var det tänkt att Kurtén-Vartio skulle ha återvänt till Irak i våras, men eftersom att läget där varit oroligt har resan blivit inställd.
- Jag har många kontakter där och jag hör att de fortsätter att jobba i samma stil, så det har inte runnit ut i sanden.
Även om Kurtén-Vartio jobbat på fältet i många krisområden har hon inte några problem med att se ljust på framtiden.
- Jag tror ändå att det finns mera potential för godhet än för ondska. Och så är man ju riktigt nöjd med Finland, att vi har fred, elektricitet och vatten från kran som vi kan dricka.
När kommer du att slå dej till ro?
- Jag brukar säga att det är lite son en sjukdom, jag har svårt att sitta still. Men till riktigt farliga områden vill jag inte längre åka, livet är mig för kärt.
Sonjas boktips
1. Putins Ryssland - Anna Politkovskaja
”Det är en aktuell bok även nu, fast den är skriven år 2006. Boken var egentligen före sin tid. Hon skrev den ett år innan hon blev mördad. Vid den tidpunkten beundrade världen Rysslands nye ledare, men Politkovskaja såg igenom honom och var mycket förutseende. Den handlar om inskränkning av yttrandefrihet. Hon tar också fram människorättskränkningar som inträffade i Ryssland och tar fram att folk som har en annan åsikt lever farligt, bland annat journalister, minoriteter och oliktänkare. Idag är deras situation ännu mycket värre, man har begränsat människorättsorganisationernas verksamhet..”
2. Jag är Malala – Malala Yousafzai
”Boken var bra och lättläst. Hon beskriver sitt hemland Pakistan och den kultur som där råder, hur man ser på flickor och kvinnor. Jag tycker att Malala är en bra representant för den nya generationens människorättsförespråkare och hon har gjort sig känd genom att försvara flickors rätt att gå i skola. Hon har säkert fått ett stort intryck av sin far som var väldigt angelägen om att alla skulle få gå i skola. Också hennes mamma har gjort ett stort intryck. Hon är analfabet så därför förstår Malala på ett annat sätt vad det innebär om en kvinna inte kan läsa eller skriva. Malala är en tapper ung kvinna”
3. Herrgårdsliv – Johanna Törn-Mangs och Leif Weckström
Jag brukar ibland vara ganska trött på kvällarna och inte orka läsa så mycket, men Herrgårdsliv tycker jag är en trevlig bok för där finns vackra bilder och det är korta avsnitt om herrgårdar i Svenskfinland där det faktiskt bor riktiga människor. Det handlar lite om familjerna, herrgårdarnas historia och man kan läsa några sidor och då har man fått en liten godnattsaga. Och sedan om man reser mycket tycker jag det är skojigt att vika in och titta utifrån på de här Herrgårdarna om man råkar vara i trakterna.