Den finlandssvenska sommarteaterpubliken vill ha musikaler och andra glättiga skådespel. I övriga Norden är sommarteatern mer experimentell.
Teater hör till mångas sommarprogram och i Svenskfinland är uppsättningarna i regel glättiga, medan det finns mera variation, med också vemodiga pjäser, på finskt håll.
- Det är ganska tydligt att vi söker oss till underhållning, till lättsam och familjevänlig teater under somrarna och det är också ganska långt det som erbjuds, säger teaterkoordinator Sofia Wegelius på Finlands svenska ungdomsförbund.
Sommarteater i Svenskfinland är i första hand amatörteater och på många håll är regissören i stort sett det enda proffset. I sommar spelas teater på minst 17 scener i Svenskfinland. Flera av dem finns i Nyland och Österbotten, medan Teaterboulage i Pargas är den enda scenen i Åboland. Publiksiffran totalt uppgår till knappt 50 000 åskådare.
Nordiska amatörer djärvare
Sofia Wegelius har insyn i sommarteatrarnas situation i Svenskfinland, men också i Norden eftersom hon sitter med i nordiska och baltiska amatörteaterorganisationer.
- I andra nordiska länder satsar man mera på till exempel historiska spel, med massvis med skådespelare som visar upp klassiska krigshändelser. Och så är man i många länder aktiv med experimentell teater på ett annat sätt än här. Också amatörgrupper testar nya metoder för att spela teater, säger Wegelius.
I Danmark har Wegelius upplevt teater som utgår från en joggingrunda - allt utspelas under en runda där både skådespelare och publiken joggar.
För att klara av ekonomin ska pjäsen helst rikta sig till barn och unga, vuxna och äldre.
I Svenskfinland är musikalen en klassiker när det gäller sommarteater. På Raseborgs sommarteater har Sound of Music slagit publikrekord i två omgångar, på Lurens i Lovisa var den så populär att den spelades två somrar i rad.
Okänd soldat spelas för första gången på svenska i sommar i Harparskog i Raseborg. Men det är ingen typisk sommarteater, bland annat för att det är en så stor satsning, men också för att den inte är barnvänlig.
I den spelar Martin Bahne fänrik Koskela. Bahne har medverkat i Skärgårdsteatern i flera omgångar och till och med startat en egen liten sommarteater på en innergård i Åbo.
Är sommarteater per definition mindre seriöst ur ett scenkonstnärligt perspektiv än institutionsteater?
- För arenor som Raseborg och Harparskog så finns det givetvis hårt tryck på produktionssidan på att få publik eftersom de är så stora sammanhang. Och då ställer det krav på pjäsval, och helst ska man ju satsa på något som lockar barn och unga, vuxna och äldre, säger Bahne.
- Det är säkert det som leder till att repertoaren är vad den är.
Lokal förankring i Österbotten
Samma säger Sofia Wegelius. När sommarteatrar har prövat på nyskrivna pjäser har de lockat färre publik. Det finns undantag särskilt i Österbotten, där teatrar i högre grad spelar pjäser med en lokal förankring. Då kan det fungera bra om texten är skriven av en ortsbo.
Bahne säger att han gärna går på sommarteater i Raseborg och tycker inte att det han sett har varit konstnärligt ointressant. Han får mycket ut av till exempel Astrid Lindgrens berättelser.
- Sommarteater handlar mycket om samvaro och att umgås. Där gäller olika, friare regler än för institutionsteater, och till exempel publiken får snarvla under föreställningen, säger Bahne.
Den finlandssvenska sommarteatern - amatörteatern - mår överlag bra och lockar fler tittare än många proffsteatrar, understryker Wegelius.
Och den kan överleva riktigt bra även om repertoaren förblir oförändrad - det kommer nya generationer och sommarteater är en familjeupplevelse, tillägger Wegelius. Hon hoppas däremot att teatrarna under vintersäsongen skulle våga vara mera modiga.