
Nu är det hybris! Alla turister vill till Finland! Eller så känns det i alla fall i Svenska Yles rapportering.
Hundraårsjubileet 2017 fungerar förstås som en spark framåt men det går djupare än så när reseskribenterna analyserar. Det är naturen, tryggheten, de fyra tydliga årstiderna, de små men dynamiska städerna. Och det ärliga finländska folket.
Men om det finns någon som kan tona ner dylika hyllningsord är det naturligtvis finländarna själva. Vi börjar med det finländska klimatet. Alla älskar vi en fin finländsk sommardag, bäst i världen, men ungefär där slutar vår kollektiva tro och uppskattning. Mörka höstar. Iskalla vintrar. Allt för kort vår. Regnig och kylig sommar. Bla, bla, bla, ni vet vad jag menar.
Klimatet är det bästa!
Konstigt då att det finns andra som uppskattar. Eller att vi tidigare varit stolta. Jag läste nyligen några turistbroschyrer från 1930-talet som ville locka utländska turister till Finland. Där stod, svart på vitt, att det bästa med Finland är klimatet. Att det är så behagligt. Njutbart året runt. Till exempel:
One of the biggest attractions of Finland is its climate
Det stod också att Finland är billigast i Europa, men det var då och det kan vi glömma, men klimatet är därmot mera beständigt. Så kanske vi helt enkelt har fel attityd? Borde vi inse att klimatet är grejen (själv står jag för detta)?
Sen har vi naturen. Man ska förstås alltid vara försiktig när man börjar skryta om natur. Ändå är det klart att Lappland, Insjöfinland, skärgården med mera är helt unika områden och dessutom lätt tillgängliga. Men innan vi spricker av hybris ska vi komma ihåg att de flesta länder i världen har otroliga naturupplevelser att bjuda på. Vi kan börja med att titta på våra grannländer, och vad ser vi: Norge, Sverige, Ryssland - samtliga också naturparadis.
Men det goda är att natur-resenärerna räcker till för alla: För det finns ett sug på det lugn och den äventyrskänsla som naturen kan bjuda på.
Tiger på två språk?
Än folket då? Vi är ju så buttra och asociala! Och vi kan inga språk!
Mysko då att redan på trettiotalet, i samma broschyrer, står att vi är superduktiga:
Knowledge of foreign languages is much more common in Finland than in the majority of nations
Man kan förstås analysera detta om i en majoritet av länder, om vad det egentligen betyder, men hej, det var på 1930-talet, och inte har vi väl blivit mindre internationella sedan dess? Eller mindre öppna?
Personligen tror jag att finländare är alldeles förträffligt vänliga och språkkunniga gentemot utländska turister. Lite svårare har vi det kanske med våra grannar och med-finländare.
City lights
Och så var det städerna. En finländsk småstad en söndag sommarförmiddag sjuder inte av liv, men den som tar sig till dessa städer söker ju inte heller Manhattan. Kanske de söker just en sömnig småstad? Den där charmen. "Det riktiga livet". Och så vidare. Besök till exmepel Hangö en trött höstdag och det är kärlek för de flesta, bara man kan se lite djupare. Tycker alltså jag.
Dessutom brukar städer som Helsingfors och Tammerfors hyllas för sin dynamik. För att inte tala om universitetsstaden Jyväskylä. Och när vi ändå är i gång så tror jag att småskaligheten också bidrar till trygghetskänslan. I dagens värld är resenärer väldigt måna om att känna sig trygga, att röra sig i ett land där saker fungerar, där det är rent. Tacka den nordiska välfärden, som vi visserligen verkar montera ner så småningom, för det!
Nåväl, hur ser du på Finland som resmål? Hör vi till eliten? I dagens Eftersnack ska vi naturligtvis ta itu med frågan, men först behöver vi din input. Tyck till nedan och rösta sedan i vår enkät, så spinner vi vidare i programmet.
Är Finland det perfekta resmålet?
Eftersnack
Yle Vega, fre kl. 15.03
Repris, lör kl. 20.03
Yle Fem sön. kl. 16.15
Podden finns här