Det talas mycket om att man inte ska ta sitt parförhållande för givet och komma ihåg att jobba på relationen. Det här håller familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg inte helt med om.
– Jag tycker inte om att kombinera orden parförhållande och arbete. Det låter lite osexigt, tråkigt och stressigt. När man har kommit till den punkten att man borde ha jobbat mer på sitt parförhållande har man antagligen jobbat ihjäl sig med något annat. Så jag tycker inte man ska "jobba" på sitt förhållande.
Ta tid i vardagen
Nyckeln är att man måste ha tid för att vara med varandra. Det finns ett klart samband mellan kvaliteten på relationen och tid.
– Att fixa barnvakt och plötsligt sitta på romantisk tumismiddag kan vara överkurs för många, menar Sundblom Lindberg. Det kan till och med bli lite pinsamt och besvärande ifall man inte har varit tillsammans på länge. Så man börjar inte där, man börjar istället med att ta ut tid hemma.
Att ha tid för sitt parförhållande är att man har tid att gå emot i hallen när den andra kommer hem från jobbet, konstaterar hon.
– Det är att sitta kvar vid bordet tillsammans tio minuter efter middagen och snacka. Vad gjorde du idag? Hur kändes det? Vilka möten har du varit på? Att "catch up" tillsammans helt enkelt. Vad kändes motigt, vad var bäst?
Gemensam planering
Sedan är det bra att då också gå igenom vad man måste göra i hemmet. Vem vill och kan göra vad? Och vad man skulle vilja göra sedan när alla måsten är avklarade. Att visa lyhördhet för den andras behov.
– Om den andra då säger, att jag vill gå och lägga mig tidigt, då kanske man själv kan ta tillfället i akt och ta sig ut på en länk medan den andra sover.
Sundblom Lindberg menar att det bara handlar om att i tio minuter öppna kanalen till sin partner och snacka, för att ta reda på var man är och vad man vill i livet, att dela på det.
Snack och fysisk kontakt
Det som behövs är tio minuter snack och tio minuter fysisk kontakt. Det behöver inte vara konstigare än så.
– Nu talar jag inte om någon snabbis, utan om att man sitter bredvid varandra när man ser på tv, man kan massera sin partners fötter, att sätta sig i famnen när man ser på något tillsammans på datorn. Man ser till att kanalen hålls öppen så det inte hinner skapas irritation eller aggression.
Om man inte alls orkar försöka med det här är nog loppet redan förlorat, enligt Maria Sundblom Lindberg. Däremot är det okej att inte orka bjuda till varje dag.
– Såklart det finns undantag. Men om man orkar försöka trehundra dagar i året, så är man nog på rätt spår.
Sysslorna hemma
Sysslorna i hemmet är ett tradigt ämne i sig, men också ett av de största upphoven till gräl. Vem ska göra vad?
– Det är lite konstigt egentligen för oftast är folk oerhört kompetenta på jobbet, menar hon. Men att hemma göra upp det här med vad gör du, vad gör jag och när är deadline, kan ofta blir svårt. Av någon orsak börjar man från noll varje vecka, vem sköter tvätten och vem tar dammsugningen.
Sundblom Lindberg brukar föreslå att man hemma också ska var lika ambitiös som på jobbet. Man ser det som en nödvändig del som inga vuxna kan undgå.
– Skönast är det om man slipper tjafsa om det. Man gör helt enkelt upp tio punkter, konkret. Vilka grejer tycker jag att är minst jobbiga att göra, och vilka är dina punkter? Tycker partnern att det är jätte jobbigt att sortera sockor och tvätta, så kan jag ta det för jag tycker inte att det är jättehemskt, och jag igen skulle inte alls orka ta itu med köket och skulle jättegärna se att den andra tar det.
Man betar av alla sina punkter och delar på resten.
– Sen kan man också göra sysslorna tillsammans, man kommer överens att det ska ta tjugo minuter och sedan när man är klar ser man på Netflix tillsammans.
Könsroller
När det handlar om det som ska göras i hemmet ser kvinnor det som att de gör mera av sysslorna i hemmet, och männen uppfattar ofta att kvinnorna igen kommenderar dem att göra olika saker.
– Dels handlar det om könsroller, även om man annars är ganska jämställd. Poängen är att man ska komma överens om hur man gör och vem som gör vad. Och att komma överens om standarden, båda måste kunna kompromissa. Ska tvätten alltid vara undanvikt, eller tar man det på torsdagarna före bastun, då man gör det tillsammans. Det här är egentligen sjukt lätt, säger Sundblom Lindberg.
Sedan måste man följa reglerna. Den som inte står ut med att standarden sedan inte håller måttet, måste helt enkelt bita ihop eller finslipa själv. Men klaga kan man inte i det läget.
Vems jobb är viktigare?
Ett annat upphov till gräl är det här med jobben.
– Det blir lätt så att den som har ett bättre jobb gör och är mindre hemma, för att den behövs mer på sitt jobb. Indirekt kan det då bli så att den andra kompenserar med att bli en hushållerska. Det här blir jättetungt, i synnerhet för hushållerskan.
Det handlar om människosyn och människovärde. Om man uppfattar att ens partners jobb är jätteviktigt så måste man också respektera det, fast det skulle vara så att partnern tjänar tusenfemhundra i månaden och man själv tjänar sjutusen.
– Det här syns framför allt när man har barn, säger hon. Vem är det som stannar hemma när barnen blir sjuka? Den som har det “viktigare” jobbet har i regel en tendens att inte vara hemma med barn lika mycket, och den tar inte heller ut föräldraledigheter och vårdledigheter i samma utsträckning.
Lyckan ligger i jämlikhet
Har man liknande jobb och lika betalt är förutsättningarna bäst för jämställdhet på den här punkten, menar hon.
– Ett bra tips kunde vara att man på söndag går igenom veckan tillsammans och kommer överens om vilka de viktigaste dagarna på jobbet är för var och en, och vem som blir hemma om barnen är sjuka.
Drar man jämt och flexar tillsammans känns det mer jämlikt.
– Det är inte heller kärnfysik. Det är det här som gör folk lyckliga, när man känner att det finns respekt, oavsett vad ens jobb är värt i pengar.
Maria Sundblom Lindberg medverkar i Efter Nio om arbete på måndag 5.9.2016 kl. 21.00 på Yle Fem och på Arenan.