Christian Kankfelt vid Vassviken på yttre sidan av Kitö i Sibbo skärgård minns hur han med sin far nattetid håvade spigg med hjälp av facklor.
- Jag tror att "skitspiggarna" har fått sitt namn för att de användes som gödsel. Genast efter krigen fanns det ganska mycket spigg.
Man kan litet jämföra spiggfisket med ljusterfisket. Man hade en järnställning på båtaktern med en fackla. Spiggarna samlades kring ljuset och man fångade dem med hjälp av en stor håv.
Spiggfisket på senhösten krävde sandbotten och absolut tystnad i roddbåten. Fångsten plöjdes genast ned i åkern för att inte djur och fåglar skulle äta upp den.
Christian Kankfelt är fjärde generationens fiskare vid Vassviken. Det var först inte meningen att han skulle bli fiskare.
- 1957 for jag till Kråkö i båtbyggarlära i två vintrar och så var jag i Pernå fiskarskola en vinter där jag studerade träbåtsbygge.
När glasfiberbåtarna kom fanns det inte längre avsättning för träbåtar och det blev för Kankfelt att fiska i stället.
Christian Kankfelt minns hur fiskförsäljare samlade upp levande fiskar längs kusten i sumpbåtar. Fisksumparna fördes till Kolerabassängen vid salutorget i Helsingfors där fiskförsäljarna köpte upp fisken.
Christian Kankfelt säger att yrkesfiskarnas framtid för tillfället inte ser så ljus ut.
- Såvida de inte får någon ordning på skarv- och sälproblemet och EU. Allt är så byråkratiskt, inte hämtar det något om jag sitter flera timmar vid datorn, nog ska jag vara på sjön om jag ska få något levebröd.