Bronsyxor och 1400-tals mynt. I dag hittas många historiska föremål av vanliga finländare med en metalldetektor.
Emil Nygård och Joel Jokelainen stiger ur bilen i ett bostadsområde i Hirvensalo. De öppnar bakluckan och plockar på sig ryggväskor, fältspadar, och olika varianter av metalldetektorer.
- Vi kom hit för att vi studerat gamla kartor från 1800-talet. Här i skogen finns en stig som jag antar varit i bruk före den tiden. Då kan det vara en bra idé att se om någon tappat gamla föremål, säger Nygård.
När de nått skogen börjar de svepa metalldetektorerna längs med marken.
- Jag letar efter högre, tydligare signaler som indikerar en annan metall än järn. Till exempel koppar eller silver, säger Nygård.
Ett komplement för proffsen
De senaste åren helt vanliga finländare lämnat in allt fler fynd och rapporter om fornlämningar från allmänheten. Både entusiasterna och Museiverket tror att den relativt billiga utrustningen är en stor orsak till att hobbyn växer.
Forskaren Kaisa Lehtonen på Åbo Museicentral uppskattar att antalet ivriga amatörer har stigit kraftigt sedan 2012.
- Det har hittats otroligt fina fynd. Till exempel hittades Finlands äldsta bronsyxa på Kimitoöon. Det var ett ofantligt vackert föremål.
Trots att det inte finns offentliga siffror på exakt hur många så kallade metallsökare det finns i landet, uppskattar man på Museiverket att det rör sig om några 1000 personer. Problemet är att en del av dem inte nödvändigtvis vet vilka spelregler som gäller.
- Jag besökte en fornlämning i Muikunvuori i S:t Karins i vår och märkte att en del av backen var uppgrävd. Det är förargligt när det händer, säger Lehtonen.
Muikunvuori är en av fornlämningarna som dyker upp i Museiverkets fornlämningsregister, och är fridlyst enligt lag. Amatörerna väcker motstridiga känslor hos Lehtonen.
Som arkeolog är det fint att fynden kommer fram, men sedan finns rädslan att fornlämningar förstörs.
Enligt Lehtonen kan metallsökare i bästa fall vara ett komplement till professionella arkeologer, vars huvudintresse inte enbart är att hitta metallfynd.
- För oss är det alltid en fråga om resurser. Vi kanske inte alltid åka iväg, trots att intresset finns.
En ärvd hobby
Både Nygård och Jokelainen påpekar vikten av att respektera lagen och naturen. Innan de besöker en plats undersöker de kartor, satellitbilder och fornlämningsregistret.
- Det är en av de absolut viktigaste delarna av hobbyn. Före man går någonstans måste man kolla om det finns fornlämningar i området. Då får man inte gå där, säger Nygård.
Nygård har letat skatter i sju år, medan Jokelainen har sysslat aktivt med hobbyn i fem. Båda två ärvde intresset från sina pappor.
- Han hade en jättegammal metalldetektor där hemma. Vi började leta på stränderna och i vatten tillsammans. Jag blev mer intresserad och skaffade min egen metalldetektor, säger Jokelainen.
I dag är Jokelainen och Nygårds utrustning värd tusen euro.
- Det här är lite som att fiska, det är en redskapssport. Visst fångar man stora fiskar med metspön, men om man vill vara seriös måste man ha ordentliga grejer, säger Nygård.
Ensamma i skogen med världen som publik
För en dryg månad sedan reste Jokelainen och Nygård till England på skattjakt i en månad .
- Vi tänkte att vi kunde filma vad vi hittar för familjen och vännerna. Vi la upp filmerna på Youtube och det var allt fler som började titta. Förut var det bara vi två i skogen, nu ser hela världen på när vi letar, säger Nygård.
Jokelainen uppskattar att de gick ungefär tio kilometer per dag.
- Vi hade en sju hektar stor åker och gick åtta timmar per dag. Det blir mycket motion.
Under en av dessa dagar råkade Nygård hitta ett guldmynt från mitten av 1400-talet.
- Man tänkte inte så mycket på kameran just då. Att hitta ett guldmynt har varit min dröm så länge jag sysslat med det här, säger Nygård.
- Det kändes som när Finland vann VM i ishockey, trots att det inte var jag som hittade myntet, säger Jokelainen.
Nygård och Jokelainen hoppas nu att få återvända till England på jakt efter flera skatter.
- Det känns lite tråkigt här efter England, säger Jokelainen.
Information för metallsökare
- Enligt lagen om fornminnen är alla fasta fornlämningar fridlysta minnen av Finlands historia.
- Det är förbjudet att gräva efter, täcka över, flytta på, skada eller förändra en plats eller ett föremål som skyddas av denna lag.
- Om fyndet är äldre än 100 år ska du kontakta Museiverket och överlämna fyndet med information om var du hittade fyndet. Fyndet ska vara oputsat.
- Be markägaren om lov innan du börjar gräva.
- Du kan be om ersättning för fyndet. Ersättningens storlek varierar från fall till fall.