
En gång om året eldar Thang Nguyen upp en bunt sedlar ute på balkongen. Det är hans sätt att skicka pengar till andra sidan och den andliga världen där hans farfar och alla andra döda släktingar finns.
- De behöver ju något att leva på där också, säger Thang och förklarar att pengarna han skickar är som en slags lön.
- Vi får lön då vi arbetar, och farfar arbetar för oss eftersom det är honom vi ber till. I fjol gav han mig många bönesvar, dessutom.
Traditionen är buddhistisk och har blivit extra viktig för Thang sedan han flyttade hit för sex år sedan.
Egentligen hade han aldrig tänkt stanna i Närpes, utan bara hälsa på sin pappa som jobbade här, i växthus, redan då.
- Närpes verkade så underligt, minns Thang. Man gick jättelångt, sen såg man kanske ett hus och så gick man jättelångt igen.
Hemma i Vietnam var han van vid stora städer, mycket ljud och mycket folk. Men här såg han nästan inga mänskor alls när han gick ut.
- Här stod det bara träd istället.
- Så jag tänkte nä, här stannar jag bara tre månader och sedan åker jag tillbaka.
Men ännu har han inte åkt tillbaka. Han fick sommarjobb, studieplats, finskt medborgarskap och märkte att livet började rulla på. Han lärde sig svenska och engelska, fick en finlandssvensk flickvän och märkte till sist att han inte ens ville åka tillbaka.
Hans föräldrar har köpt två lägenheter på Åvägen i Närpes och där trivs han också bra nu.
- Åvägen är ganska speciell, säger Thang. Det bor flera bosnier och vietnameser här och alla kommer bra överens.
Vi brukar spela fotboll på somrarna. Bosnierna mot vietnameserna.
- Vi förstår varandra bra, för vi är alla främlingar i ett nytt land och har egna traditioner som vi ändå vill bevara. Bosnierna har sina traditioner och vi har våra.
Att elda upp sedlar ute på balkongen hör till det vietnamesiska nyårsfirandet.
Nyåret innebär alltid att hela släkten samlas.
- Det blir extra viktigt att tänka på släkten då vi är så här utspridda, säger Thang som har familj både här, i England och i Vietnam.
En stor del av släkten är också i himlen, eller i andevärlden, och även dem ser alltså Thang till att träffa på nyåret.
- Det är en högtid för både levande och döda, säger han. Alla umgås. Vissa syns inte, men jag tror att de är här i alla fall.
- Först tänder vi rökelse och redan då känner jag att nu är det äntligen nyår. Att nu doftar det precis som i Vietnam.
Det är många känslor. Känslor som man behöver. Att man är lycklig. Att man är varm i hjärtat för att man har en familj.
Medan maten står serverad på altaret brukar Thang och hans familj också be till de döda släktingarna.
- Vi presenterar oss och säger hej, idag är det nyår och nu är ni välkomna hit för att äta och njuta. Vi tackar också för förra året och ber att det nya ska bli minst lika bra. Att vi ska vara friska och att de ska fortsätta att skydda oss.
Då man dör far man antingen till himlen eller ner till det dåliga stället. Mina släktingar for nog till himlen, för de var snälla allihop.
När farfar och resten av släktingarna ätit upp den andliga delen av maten, så dukas rätterna fram på en stor duk på golvet.
- Och sedan sitter vi där och bara äter och umgås i flera timmar.
Då och då stiger också någon upp för att gå ut och elda upp sedlar och servetter på balkongen.
- Det är vårt sätt att skicka post till himlen, säger Thang.
- Hemma i Vietnam brukar vi också elda upp små pappershus och pappersbilar, för vi tänker att allt som vi eldar upp här skickas upp till dem i himlen. Och de behöver ju hus och bilar och pengar lika mycket som vi.
- Men just hus och bilar har vi aldrig skickat härifrån. För sådana miniatyrer finns inte att köpa i Finland.
Thang Nguyen medverkar i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.
Läs mer om produktionen Bakom parabolen här