I ghettot i Jamaica lärde han sig tidigt att han måste kämpa hårt, och varje dag, för att komma vidare i livet. Han flyttade hemifrån redan som tolvåring och hann både sälja resväskor och kocka på lyxkryssare innan han kom fram till Närpes. Nu bor Oneil Walker här tillsammans med sin hustru Lotten och deras två barn, och har inga planer på att flytta tillbaka.
- Närpes är perfekt för familjer. Och det finns härliga mänskor här också, bara man träffar rätt person vid rätt tillfälle.
För tänk om du träffar en bra person som råkar vara på dåligt humör. Du kommer ju att tro att det är en dålig person då!
Även om Oneil är nöjd med Närpes som sin slutdestination, så vill han inte vara utan ghettot i Kingston. Det var där allt började, och där han lärde sig allt om kärlek, överlevnad och respekt.
- Folk förstår inte innebörden av ett ghetto, säger Oneil. Vissa har råd med allt de behöver och mycket till. Andra har råd med det nödvändigaste. Men i ett ghetto har man knappt råd med mat ibland. Och då behöver man grannarna.
För Oneil gick dagarna ut på att klara sig, även då han var utan allt.
- Varje mänska behöver den erfarenheten, säger Oneil.
Du måste vara stark. Du måste ha fokus och veta vad du vill, redan som barn.
- Grannarna behövde varann och hjälpte varann. Det är fattigdom i ghetton, men också massor av kärlek.
Oneil bodde med sin mormor tills han fyllde tolv och flyttade in hos en dam som sålde resväskor.
- Hon tog mig som sin extra son och jag hjälpte henne att sälja och städa.
Efter det fanns det ingen återvändo till ghettot längre. Livet tog fart och Oneil började studera till elektriker och jobba som kock på en kryssningsbåt.
- Så jag är inte rädd för att hamna tillbaka i ghettot igen. Mentaliteten har jag kvar, men jag jobbade mig därifrån för länge sen.
Fast Oneil trives aldrig som elektriker.
- Eller jag var inte så bra på det, skrattar han.
Istället märkte han att han ville bli kock när han jobbade som diskare på ett hotell. Ju snabbare han diskade, desto mera tid lämnade över till att lära sig mera av kockarna. Och till sist blev han anställd på kryssningsfartygen.
- Det var perfekt. För om du ska bli en bra kock måste du också röra på dig.
Du måste resa. Se olika mänskors kulturer, smaka på deras mat, förstå vad allting handlar om.
På båten samlades runt sextio nationaliteter och Oneil kockade allt från asiatiskt och amerikanskt till indiskt och skandinaviskt.
- Om du ber mig definiera finländsk mat säger jag köttbullar, potatismos och gräddig fisksoppa.
- Men jag är ingen bra skandinavisk kock. Jag försöker koka finländskt, men problemet med mig är att jag inte kan hålla mig från att krydda.
Därför driver han ingen skandinavisk cateringfirma i Österbotten, utan en jamaicansk.
För Oneil räcker det inte med ett recept och några ingredienser när han lagar mat.
- Man måste skapa den jamaicanska atmosfären. Hela stämningen.
Sonen Lucas hjälper ofta till då Oneil kockar, och även hustrun Lotten. Lotten är hemma från Närpes och henne träffade han på en av kryssningsfartygen.
- Hon jobbade också där och förändrade mitt liv då vi blev ihop.
- Jag visste det direkt. Hon är min drottning.
Oneil var ännu ute till havs när Lucas föddes, men tre månader senare kom han till Finland för att titta på honom, och det var då han förstod att han skulle stanna i Närpes för gott.
- Det var ju min familj jag såg på, säger han.
När dottern Celine föddes tre år senare var Oneil med under själva förlossningen.
- Att sitta bredvid drottningen och se prinsessan komma var fantastiskt.
- En förlossning är nog både söt och lite bitter, säger kocken.
Familjen Walker är med i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen.
Läs mer om produktionen här.
