Sex månader av hårt jobb i det fördolda bar slutligen frukt då panama-läckan kom i dagen den tredje april. De senaste veckorna har varit kaotiska för grävande journalisten Minna Knus-Galán, en av två finländska journalister som fick tillgång till materialet.
Minna Knus-Galan har alltid varit driven. Redan i lågstadiet gjorde hon och en kamrat en tidning, som osade av ilska över sina obefintliga läsare.
Som ung fick hon sommarjobb på Yles nyheter. Men Minna Knus-Galán kände redan då en dragning mot långsammare journalistik. Hon var från början intresserad av att fördjupa sig i olika frågor.
– Jag hade tidigt en längtan efter att gå mera på djupet. Jag blev också inspirerad av duktiga kolleger med det specialkunnandet.
Världens roligaste jobb
Tack vare sin driftighet och goda producenter fick Minna Knus-Galán möjlighet att delta i olika internationella konferenser för grävande journalister, där hon fick goda råd, ett nätverk och konkreta verktyg för sitt grävande.
– Det har varit den bästa skolan. De senaste tio åren har jag samarbetat internationellt med grävande journalister. Jag pratar spanska, vilket har gjort det lättare att få kontakter i till exempel Latinamerika.
Under merparten av de senaste 20 åren har hon jobbat med landets främsta program för grävande journalistik, Spotlight på svenska och MOT på finska. År 2014 fick hon motta utmärkelsen Årets journalist, en del av Bonniers stora journalistpris.
– Jag tycker bara att det är det absolut roligaste man kan göra. Jag kan inte hitta på något roligare, hur tungt det än är.
Panama-läckan en lång process
Första gången hon hörde om Panamadokumenten var i maj för ett år sedan. Hon fick ta del av materialet i juni, mitt under familjens semester. Sedan dess har hon arbetat med projektet, de sex senaste månaderna på heltid.
– Vi fick inte tala med någon om vad vi höll på med, och det är ju väldigt trist att gå omkring och vara mystisk.
När vänner frågade vad hon gjorde på jobbet måste hon svara svävande, och hon kunde inte berätta om vart hon reste när det bar av till Panama. Bara hennes man och en kärngrupp av kolleger visste vad som var i görningen.
Framtidens grävande journalistik
Det var ursprungligen tyska Süddeutsche Zeitung som anförtroddes panamamaterialet, som bestod av 11 miljoner sidor sprängstoff. Ganska snabbt stod det klart att materialet var alltför digert för en enskild redaktion att ta itu med, och dokumenten lämnades över till den internationella organisationen för grävande journalistik ICIJ.
Allt som allt var det 400 journalister runtom i världen som jobbade med materialet, och alla skulle publicera samtidigt – den tredje april klockan nio på kvällen finsk tid. Inget fick läcka ut före det.
– Vi var nästan åttio olika medier som publicerade på samma gång, och det var orsaken till att det blev en sådan tsunami av nyheter. Utan samarbetet hade projektet aldrig fått ett sådan styrka.
Orsaken till att Minna Knus-Galán var involverad från början är att hon är en av två finländare som tillhör ICIJ. Pensionerade journalisten Timo-Erkki Heino är den andra.
– Jag tror att det här är framtiden för grävande journalistik. De ämnen som vi borde gräva mer i är internationella – korruption, skattesmitning, medicin, jordbruk – de är ämnen som går över landsgränserna.
Hot och hat hör till
När man arbetar med så brännande frågor som Minna Knus-Galán gör, får man ta emot mycket kritik. Finansminister Alexander Stubb gick ut på twitter och bad journalisterna strunta i källskyddet och ge panamamaterialet offentlighet.
– Hot får man också ta emot. Jag har blivit hotad av jurister och företag och tittare. I sociala medier förekommer mycket ilska, och det blir vanligare hela tiden. Men åtminstone behöver jag inte vara lika försiktig som mina kolleger i Ryssland, Panama och Venezuela.
Det är svårt att få Minna Knus-Galán att tala om annat än sitt arbete. Men några saker nämner hon som utgör en bra motvikt till jobbet.
– Jag dansar och går på pilates, umgås med familjen och så älskar jag böcker!
Så väldigt mycket fritid verkar det inte bli, men familjen har vant sig vid arbetstakten och att gräva efter sanningen verkar vara mer än ett jobb för Minna Knus-Galán.
– Jag tror att det är via den här typen av projekt som vi kan visa att grävande journalistik behövs. Så här får vi ordentligt debatt, och kanske även en förändring till stånd i samhället.
Efter Nio om sanning, den 21 april på Yle Fem samt på Arenan.