Två aviga, två räta och två aviga igen... Kan stickning verkligen vara roligt? Uppenbarligen har den sin tjusning för sällan har stickning varit så populärt som nu och det ligger stolthet i att kunna själv.
Om du ännu trodde att stickning är för gamla tanter, då får du tänka om. Eller visst passar den också gamla tanter, men i dag stickar alla åldersgrupper.
Islandströjor och norska stjärnor
De allra senaste trenderna är mjuka garner och mönster inspirerade av den nordiska traditionen. Fortfarande stickas det sockor och vantar i stugorna men den norska lusekoftan har tagits till heders igen och den isländska ylletröjan, lopapeysan, vinner mark.
- Isländska mönster är det allra senaste och de har tagit upp kampen med det norska stjärnmönstret. Tröjorna kan stickas både i tunt garn med smala stickor och med så grova stickor som 6 mm, säger Willför-Wärn.
Överlag andas stickmodet retro, allt går ju i vågor, säger Dine Willför-Wärn. Och visst får man lite flashbacks från boomen på 80-talet när stickning senast var riktigt hett. Då var det stora, bylsiga tröjor i stickigt moharigarn som var hitten. Men nu väljer man hellre den mjuka alpackaullen eller merino som inte sticks alls.
- Många satsar på garn av god kvalitet, det man sätter tid på får kosta för att vara hållbart.
Tjockare garn blir mössor, vantar och tubhalsdukar. Tunna och lurviga garn på grova stickor blir snabbstickade tröjor.
- Om man får sitta i lugn och ro så hinner man sticka en tröja på en helg, säger Dine Willför-Wärn.
Dessutom är det inte längre lika svårt att komma igång med att sticka. Tröskeln har blivit lägre.
- Det finns en massa enkla projekt att börja med och rätstickning som alla lärt sig i skolan är inne. Man tar fasta på det och sen kan man lära sig mera, säger Dine Willför-Wärn.
Dine har inte så många manliga kunder som stickar, men flera som broderar.
- Unga män parkerar motorcykeln utanför och kommer in för att köpa garn till sina broderier. De är otroligt duktiga.
Men flera av de kända mönsterformgivarna är män och så har stickningen sin egen Ernst Kirchsteiger i kvadrat, den norska duon Arne & Carlos.
Stoltheten i att kunna själv
Egentligen är det ju inte konstigt att stickningen blir populär i en tid när vi åter vill laga mat från grunden och sätta surdegar på jäsning. Att sticka sin egen mössa är en naturlig förlängning av trenden och i en värld där var och varannan ständigt är uppkopplad på nätet är handarbete ett välkommet avbrott.
- Stickning är för många ett sätt att varva ner och det ligger en stor stolhet i att kunna själv, säger Dine Willför-Wärn
På designmässorna gör hantverket nu återtåg och hemslöjden andas morgonluft. Det kan gott vara nästa trend. Minns var ni läste det först!
Impulser och trender på nätet
I dag har stickningen flyttat ut på nätet. Där samlar och delar man idéer med andra sticknördar. På Pinterest och Instagram kan man samla och dela både egna och andras bilder och det finns en uppsjö av inspirerande stickprojekt. På den stora mönstersajten Ravelry kan man både köpa mönster och visa upp sina egna projekt.
- Nätet ger stor inspiration och här i våra trakter har bloggarna stor genomslagskraft. På måndagmorgon ser vi vad våra kunder läst under helgen, säger Dine Willför-Wärn.
För stunden är det många som vill sticka Mary-gensern efter att den figurerat på bloggen Lindas lantliga.
Och inte nog med det, på virtuella stickkaféer kan man sticka med människor från andra håll i världen och det finns en massa tips och knep att ta del av. Ifall man inte riktigt förstår sitt mönster kan man klicka upp en instruktionsvideo på exempelvis Youtube.
Stickning är socialt
När snön yr runt knutarna beger jag mig till Juthbacka herrgård i Nykarleby. Här möts en grupp kvinnor regelbundet till stickträff. Primusmotorn bakom träffarna är den inbitna stickerskan Mikaela Smedinga, till vardags verksamhetsledare på Juthbacka.
Stickorna och kaffeporslinet klirrar hemtrevligt uppe på herrgårds-vinden och det hörs många glada skratt och samtal om allt mellan himmel och jord.
- Här kommer människor i alla åldrar samman. Det är lätt att hitta samtalsämnen och lära känna varandra när man har ett gemensamt intresse, säger Mikaela Smedinga.
I dag är 12 personer samlade och just nu stickar många sockor och vantar och några stickar sjalar och tröjor.
- Det är avkoppling för mig. Om jag är stressad, arg eller glad och sätter mig ner för att sticka så lugnar jag mig. Det är rofyllt, säger Mikaela Smedinga.
Mikaela har också märkt att allt fler ungdomar stickar. Stickningen har absolut ingen tönt-stämpel.
- Det är lite coolt att du kan sticka din egen mössa eller dina egna vantar. Och så har nog internet sänkt tröskeln. Det är enklare att börja på, man vågar sig på projekt för man vet att det finns ett stort nätverk där ute som gärna hjälper till om du kör fast.
Pressen på att sticka perfekta alster är inte heller lika stor. Det får synas att det är handgjort.
Söker utmaningar
Om man då som Mikaela har stickat sen man var fem år, vad söker man då för utmaningar?
- Lite mera intrikata mönster och krångligare uppläggningar för till exempel ärmar kan vara en utmaning och olika slags spetssjalar. Men jag stickar också enklare saker som jag kan sticka framför teven, säger Mikaela Smedinga.
Mikaela Smedinga har själv precis satt upp maskor för att sticka vanten Doris i en " KAL", ett sticka-tillsammans-projekt, på nätet. Medlemmar i Facebook-gruppen Karamell startar alla sitt projekt i dag och i slutet av februari ska alla vara klara. Man följs åt på nätet.
- Det är roligt och knappt någon av dem som är med i projektet kommer från mina hemtrakter. Man får många nya kontakter, säger Mikaela Smedinga.
Stark sammanhållning
Mikaela Smedinga har en egen stick-blogg och hon har under flera år ordnat stickläger. I april är det dags igen och deltagarna kommer från olika håll i Finland men också från övriga Norden. Alla samlas på Pörkenäs i Jakobstad för ett förlängt veckoslut.
- Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så här stort, det har vuxit explosionsartat. Jag har fått ordna extra platser och ändå är lägret fullbokat. På lägren pratar vi svenska, finska, engelska och teckenspråk tillsammans. Det fungerar bra.
Lägerdeltagarna kommer att få besök av en storhet inom stickning, Veera Välimäki, som är en världskänd mönsterdesigner. Välimäki ska föreläsa och lära medlemmarna om sjalkonstruktion och färger.
Ett rikt liv
Intresset för stickning har påverkat Mikaela Smedingas liv mycket mera än hon kunnat föreställa sig. På samma sätt som med andra intressen så förenar stickningen. Det spelar ingen roll man är 50 år och kommer från Stockholm eller 30 år och hemma från Kovjoki, man har alltid gemensamma samtalsämnen.
- Jag har fått så otroligt många nya bekanta och många stickbekanta har blivit mina nära vänner. Intresset för stickning ger mig så mycket. Jag känner mig rik, säger Mikaela Smedinga.