Clik here to view.
Maï Soreau flyttade som nittonåring av en slump till Helsingfors, men hon visste redan när hon steg på planet i Paris att hon inte skulle återvända. Att hon skulle förälska sig i det finlandssvenska så snabbt hade hon ändå inte förväntat sig.
Tjugofyra år gamla Maï Soreau är född och uppvuxen i Frankrike. Efter gymnasiet ville Maï bli sångerska. Planen var att flytta till Berlin för att studera klassisk sång vid Akademi der Künste men eftersom Maï inte hade fyllt aderton när hon slutade gymnasiet kunde hon inte ansöka om en studieplats i Berlin genast. Hon beslöt sig för att börja studera musikvetenskap vid Sorbonne Universitet i Paris istället, men det märkte hon snabbt att inte var hennes grej.
- Jag minns att jag satt på tunnelbanan i Paris och lyssnade på min favoritsång, min favoritaria ur Figaros bröllop och plötsligt kom jag på mig själv att analysera den i detalj. Mitt intresse för musik hade förändrats, kärleken för musiken hade försvunnit.
Börjar studera finska i Paris
Maï hoppar av studierna i musikvetenskap och den enda linjen som just då fortfarande har lediga platser är studier i det finska språket. Hon börjar studera finska och efter det också svenska och nordiska studier. Hon förälskar sig i Strindberg och nordisk design. Ett år senare flyttar hon till Finland för att studera som utbyteselev.
- Planen var att bara studera finska tills jag kunde söka in till klassisk sång i Berlin. Men jag trivdes så bra med de nordiska studierna att jag fortsatte och nu är jag här.
Min första kräftskiva med Lyran och Akademen var någonting speciellt. Det var så som jag hade drömt det, men ännu bättre.
Ville bort från Frankrike
Redan som yngre hade Maï en känsla av att hon ville bort från Frankrike. Hon var mycket ensam både i skolan och hemma. Och i Finland hittade hon äntligen sin plats.
- Här i Finland finns det en grundlig respekt mellan människor som jag upplever att det inte finns i Frankrike. Här får man vara i fred. Paris är på många sätt en aggressiv stad, folk kommer upp till en, talar med en och rör vid en, utan att man signalerat att det är okej.
Maï får ofta frågan varför hon ville flytta från Paris hit till Finland.
- Jag kom inte för kärleken eller för jobbet eller för studierna. Jag kom för stämningen här. Finländarna har en så dålig självbild. Det är också en orsak till att det är så härligt att vara här. Men ibland är det lite irriterande. Kan ni inte bara förstå att det är underbart att vara här?
Älskar finlandssvenska kräftisen
Maï doktorerar i Nordisk litteratur, undervisar i franska på Arbis och sjunger i Akademiska Damkören Lyran.
- Folk brukar säga att jag är mer finlandssvensk än alla finlandssvenskar tillsammans. Jag har alltid fascinerats av de finlandssvenska högtiderna och koderna som råder i vissa finlandssvenska sammanhang.
Maïs favorit av de finlandssvenska högtiderna är kräftskivan.
- Min första kräftskiva med Lyran och Akademen var nog någonting speciellt. Det var så som jag hade drömt det, men ännu bättre. Jag älskar det faktum att man är så uppklädd och fin, så gammalmodig i sina traditioner och samtidigt dricker man mycket och sjunger högt. Jag är väl medveten om att många inte förstår om jag skojar eller inte. Men jag är uppriktig. Jag älskar det finlandssvenska.
Känner sig alltid delvis utanför
Maï undersöker i sin doktorsavhandling begreppet invandrarlitteratur.
- Jag blev chockad över den ton som rådde när vi diskuterade detta begrepp på ett seminarium. Det finns en legitimitet att kalla en bok för invandrarlitteratur i fall det handlar om invandring. Men att kategorisera litteratur på basis av författaren är problematiskt, därför beslöt jag mig för att börja forska i detta.
För Maï är det ett personligt ämne, eftersom hon själv ofta får frågan varifrån hon kommer.
- Även om jag svarar från Frankrike får jag frågan – men före det?
- Jag har alltid kännt mig lite utanför, men här i Finland känner jag mig för första gången i mitt liv mindre utanför.
I Samtal om livet berättar Maï Soreau om varför hon förälskade sig i den finlandssvenska kulturen, om att inte passa in och begreppet invandrarlitteratur, om att växa upp som icke vit i en vit värld och om att bemöta invandrare med vad hon kallar exotism.