Om man ser sig om på finska mediasajter just nu är det en sak utöver det vanliga flödet som står ut. Hockey-VM. För juniorer. Man får intrycket att årets upplaga är någonting extra speciellt eftersom det är mycket väsen om det. Men är det verkligen så?
Jesper von Hertzen på sporten på Svenska Yle är inte helt överygad.
– Det är nog inte så stort som det ser ut att vara om man tittar i finska medier, säger Jesper. Nog tycker jag att det har gjorts en större affär av det än vad det är.
Linnea de la Chapelle från X3M-nyheterna är inne på ett annat spår:
– Jag tycker att vi har en exceptionell första hockeykedja och det är ovanligt att 17-åringar är så bra, säger Linnea. Jag tycker att det är bra att det får utrymme, för om man nu är så bra när man är 17, så tänk då vad man blir sen när man är 25!
Mycket väsen för ingenting
Men det är just det där med att det är unga som spelar som kan skapa känslan av att det får för mycket uppmärksamhet i proportion till vad spelet bjuder på.
– Du har en miljon människor som jublar och följer med extatiskt hur några 17- och 18-åringar lirar hockey, säger Jesper. Det är ju medryckande matcher, de är skoj att titta på. Nivån är ju sen vad den är, även om de bästa spelarna ju verkligen är duktiga. De kommer förmodligen att klara sig långt.
Jesper menar inte att spelarna inte skulle vara värda hajpen, men han påpekar att det skrivs och talas mer om de här spelarna än om många andra idrottare i andra grenar som är exakt lika bra.
Hemma bäst
Hemmaplanen kan vara en annan sak som drar, och känslan av att man som publik kanske får se framtida storheter ta sina första steg. Stjärnspelarna visar ju i och med de här matcherna upp sig för talangjägare och tryggar potentiellt sin framtid i och med det här. Det här är deras chans att visa framfötterna.
Att det missas lika ofta som det skjuts mål, och att det ofta blir betydligt högre slutresultat än det skulle bli i de äldre åldersgrupperna menar Linnea kan vara just charmen i juniorhockey.