Clik here to view.

"Fult, fult, fult!" Det utropar Sabine Forsblom när hon ombeds beskriva hur 1970-talet tedde sig för henne.
– Husen var fula och grå. Människorna var fula och grå. De hade fult hår, dålig hy och gula tänder. Också kläderna var väldigt fula, inte alls färggranna, och allting stack. Man hade ständig klåda över hela kroppen. Värderingarna var hårdare och mobbning var vardag i skolorna.
Sabine Forsblom är uppvuxen i ett finlandssvenskt arbetarhem i 70-talets Borgå. Det är den miljön hon beskriver i romanen Maskrosgudens barn, som kom ut i höst. Boken handlar om Betinkan, en flicka som, precis som Sabine Forsblom, har föräldrar som dignar under antingen arbetets eller arbetslöshetens börda. Det är torftigt och smutsigt och människorna svär på östnyländska, samtidigt som en mörk humor frodas.
Ont i kroppen och ont om pengar
Maskrosgudens barn är ingen självbiografi, men händelserna och miljöerna är till stora delar självupplevda. Betinkan har också lånat drag av författaren. Den finlandssvenska arbetarklassens vardag var Sabine Forsbloms egen vardag på 70-talet.
– Mycket jobb, ont i kroppen och dåligt med pengar, så såg det ut. Men man skall inte förväxla arbetarklass med fattigdom. Många av dem som idag räknas tillhöra arbetarklassen har jobb med goda löner, säger Sabine Forsblom.
Hon hävdar att sociologiska undersökningar visar att till och med 80 procent av finlandssvenskarna är arbetare, småbönder eller fiskare, fast de här människorna sällan syns i media.
– Speciellt den finska befolkningen ser gärna finlandssvenskarna som högre medelklass eller till och med överklass, trots att dessa bara utgör en liten del. Men det är de som figurerar i det offentliga rummet.
Klasser tabu i Finland
Sabine Forsblom tänkte inte i termer av klass då hon växte upp, men hon visste att det fanns sådana människor som var lite bättre och sådana som var lite sämre. Trots detta var 70-talet den stora arbetarrörelsens tid, och det var inte ett lika stort tabu att tala om samhällsklasser då.
– Idag undviker man till varje pris att tala om saken, trots att samhällsklyftorna igen växer. Vi ser en ny underklass växa fram, ett prekariat som står utanför det "vanliga" samhället. Och det är väldigt skrämmande att se, säger Sabine Forsblom.
Hon hoppas på att arbetarklassen skall komma att skildras mer i litteraturen i framtiden.
– Vi behöver inte göra Svenskfinland mindre än vad det är. Svenskfinland är tillräckligt litet redan nu, och jag hoppas att så många röster som möjligt skulle få höras.
Efter Nio om 70-talet, den 22.10 i Yle Fem samt på Arenan.