Förr var man mycket noggrann när man valde virke till fönster. Man valde virket redan i skogen på rot som det kallas. Virket skulle vara hårt och tätväxt, kvistfritt och kådrikt. Speciellt spröjsen var gjorda av kärnvirke, detta för att kunna ha dem så tunna som möjligt (för att få in maximalt med ljus).
Ett gammalt fönster är oftast hopsatt med olika typ av slitsar och trätappar vilket gör det möjligt att byta ut delar som gått sönder. Gamla fönster är ofta gjorda i furu och är av god kvalité. Skador som uppstått beror oftast på dåligt underhåll som t ex att kitt har lossnat och vatten kommit in mellan glas och båge. Virket har sluppit att torka ut och fått sprickor eller så har fönstren senare målats med fel typ av färg.
Det är oftast möjligt att reparera de fel som uppstått genom att skrapa, kitta och måla om, men ibland måste också någon trädel bytas ut.
Ett fönster du hittar i t ex Strömsövillan kan vara flera hundra år gammalt och med ett litet underhåll kan det gott och väl hålla lika länge till.
YLE/StrömsöStämningen i gamla hus ligger mycket i originalmaterialen. Profiler och fogar i trädelarna, virkestjocklek och dimensioner i paneler och golv, beslag och andra små detaljer. Jag tror att man kan säga att det lönar sig, inte bara ekonomiskt utan också på andra sätt, att ta vara på, vårda och sätta den extra möda som det kräver att låta bli att byta ut det som fungerat så länge - till dem som renoverar eller har att göra med gamla hus.
I inslaget träffar du också Mari Österblad som renoverar gamla fönster. Hennes kunder är ofta kvinnor som övertalat männen att satsa även på hushållets mjuka värden.