Folkdräkter hänger helt för ofta i garderoben tänkte Lappträsk Marthorna och ordnade en picknick där man kan vädra dräkten. Yle Östnyland var på plats och beundrade färgprakten och hantverket.
Det är en solig onsdagskväll när Yle Östnylands reporter svänger in i Lappträsk med Yle-bilen. Hon är lite osäker på var destinationen Klockarparken ligger. Länge behöver hon inte undra för från vägen kan man se flertalet människor i färggranna folkdräkter på en grön gräsmatta.
Den finländska folkdräktens födelse firas den 5 augusti, och i år fyller dräkten 130 år. Förstås fanns det folkdräkter i Finland redan före år 1885, men på den dagen uppvaktades tsar Alexander den tredje av över hundra finska män och kvinnor i folkdräkter. Det var på sätt och vis första gången som folkdräkterna presenterades officiellt.
För fem år sedan ordnades det på folkdräkternas dag den första vädringspicknicken i Imatra. I år har fenomenet spritt sig och det arrangeras picknickar runt om i landet och folk klär gladeligen på sig folkdräkterna som allt för ofta får hänga i garderoben. En vädringsdag behövdes tydligen.
I Lappträsk arrangeras picknicken av Lappträsk Marthorna. En av eldsjälarna är Riitta-Leena Norberg som berättar att hon inte haft på sig sin klänning på 30 år. Därför hoppade hon genast på idén då Anu Kantonen föreslog en picknick.
– Jag har suttit åtskilliga timmar och sytt på den här klänningen, det är synd att den inte blir använd oftare, säger Norberg. Hon är hemma från Sodankylä och har en lappländsk folkdräkt. I hennes ungdom var det tradition att abiturienterna klädde sig i folkdräkter på bänkskuddardagen.
Östnyländska folkdräkter
Folkdräkter från många olika kommuner kom till picknicken i Lappträsk.
Anne-Maj Enqvist har också kommit till picknicken för att få en orsak att dra på sig folkdräkten. Hennes är en äkta Lappträskklänning.
– Jag vävde själv tyget år 1952. Jag var bara 16 år då och behövde den för en midsommar på Lekstrand i Hindersby, berättar Enqvist.
Men somliga av de samlade bär sina folkdräkter flera gånger i året. Riitta Enqvist har en klänning i Pukkilas färger. Hon säger att hon bär den till alla fester.
– Ingen skillnad om det är dop, konfirmation eller födelsedag – jag är där i min dräkt. Släkten ringer inte längre och frågar vad jag har tänkt klä mig i, skrattar Enqvist.
– Jag dansar i Brages folkdanslag och har på mig klänningen när vi uppträder. Den är sydd år 1984-85 och jag har själv broderat mössan och duken, berättar Gunborg Hagner som har en Pernådräkt.
Arrangörerna är väldigt nöjda med kvällen och Riitta-Leena Norman sitter med ett champagneglas i handen och visioner.
– Nästa år ska vi nog se till att vi har ett danslag och en speleman på plats också, säger hon.