Självhushållning - den nya livsstilstrenden enligt experterna. I takt med att vi lämnar landet för staden så breder också lantligheten ut sig. Urbana odlare och koloniträdgårdsodlare tar sin plats i staden.
- Det handlar om att överleva. Vi måste återerövra kunskapen om odling för att överleva. Vi håller på att glömma hur man bär sig åt, säger självhushållningsförespråkaren och journalisten Bella Linde.
För att mata alla hungriga munnar har man de senaste decennierna behövt effektivisera matproduktionen. Tyvärr har den här effektiviseringen många negativa effekter på både
natur och miljö. Och inte minst på den mat vi äter. En grönsak som fraktas hit från andra sidan världen tär inte bara på naturen utan också på kvaliteten.
- Det finns tre skäl till att vi ska odla våra egna grönsaker. Det första är att vi inte kan bete oss som vi gör med jorden. Odling med konstgödsel, bekämpningsmedel, och
långa transporter påverkar klimatet negativt. Det andra är att grönsaker som odlas nära och utan besprutning av bekämpningsmedel är nyttigare och näringsrikare. Och sist att återknyta kontakten till jorden, berättar Bella Linde.
Hon menar att en villatomt räcker för att förse en familj på fyra personer med grönsaker ett helt år. Tillsammans med sin kollega Lena Granefelt har hon skrivit boken Rätt ur jorden – handbok i självförsörjning.
- Människan mår bra av trädgårdsarbete. Och oavsett om du skaffar dig en stor eller liten odling så är det en angenäm känsla att ta makten över sin mat och att få i sig näring sprungen ur den egna jorden, säger Bella Linde.
FRÅN BALKONG TILL KOLONITRÄDGÅRD
Helsingforsbon Charlotte Lindroos började odla på sin balkong hemma i lägenheten. Efter ett par år växte sig passionen större och hon ansökte om att få hyra en kolonilott från Helsingforsstad. 
- Man kan ju börja i liten skala på balkongen och titta vad som växer där, säger Charlotte Lindroos.
Jag får lugn i själen av att komma hit. Det är nog det bästa.
FOKUS PÅ NÅGRA ARTER I TAGET
Själv odlade Charlotte både potatis, tomat, bönor, örter och blommor på balkongen men till slut tog krukorna över och när familjen inte längre själva fick plats så fick det bli ett trädgårdsland i koloniträdgården i utkanten av bostadsområdet.
Charlottes kolonilott är en prunkande oas med potatis, morötter, gräslök, bärbuskar, blommor, sallad, gurka, lök, kål. Ja, listan är lång! Men vad ska man akta sig för som nybörjare?
- Kanske att ha en jättemassa olika sorter. Fokusera mera på några huvudsorter. Rovor och rötter är ganska lätta och tacksamma. Det som är säkert är lök och potatis, rädisa och rödbetan.
Det bästa med att odla i egen kolonilott tycker Charlotte Lindroos är att man får lugn och ro.
- Jag får lugn i själen av att komma hit. Det är nog det bästa. Det är ganska viktigt och det är bra för min mentala hälsa. När jag gör annat arbete som är mera hjärnarbete och känsloarbete så är det bra att komma hit och få fingrarna i jorden.
Det sämsta är förstås ogräset! Finns det några tips på att hålla ogräset borta?
- Det skulle vara att täcka det. Täcka alla gångar med något men jag har så stort här så jag skulle behöva massor för att täcka. Sand till exempel men det har jag ännu inte fått till.
Döttrarna Siri och Elina är ofta med ner till kolonilotten. De har ett eget trädgårdsland med morötter och potatis. Just den här sommaren har morötterna inte klarat sig så idag odlar Siri och Elina nya.
- Jag tycker det bästa är att man planterar på våren, sen hösten när man får smaka på sina växter och örter och allt möjligt som man har planterat. Och man kan också göra rabarbersaft och rabarberpaj och allt möjligt. Elina nickar instämmande.
Charlotte själv tycker det är viktigt att döttrarna får se var maten kommer ifrån och att det är jobb bakom det.
Även Bella Linde, som också har skrivit en bok som riktar sig till barn, Lilla Grönsakslandet, förespråkar att barnen måste få med sig den här kunskapen till framtiden.
- Det är livsviktigt! Vi måste förvalta den här kunskapen åt framtida generationer. Därför har jag skrivit mina böcker om självhushållning.