Hundra kilometer landsväg, skogsstig och grusväg. Hundra kilometer ängsblommor, doftande skog, utsikt över sjöar och hav. Hundra kilometer backe upp och backe ner.
Mitt cykeläventyr börjar på tåget från Åbo till Salo. Cykeln ska baxas in i en egen ställning på tåget och jag lyckas hänga upp den i korgen med den påföljd att korgen går sönder och jag skär upp ett litet sår i fingret.
Att cykla från Salo till Kasnäs känns som en riktigt dålig idé. Dessutom öser regnet ner.
Men hur fel kan man inte ha. Att cykla från Salo till Kasnäs är en strålande idé. Så känns det i varje fall efter den första etappen från Salo till Mathildedal.
Innan jag på allvar äntrar cykeln passar jag på att bunkra lite mellanmål på torget.
Träffar också utvecklingschef Maija Pirvola från Yrityssalo. Hon berättar att Kustrutten, som lanserades bara för en månad sedan, redan lockat många cyklister. Finländarna vill nu semestra billigt och göra, som Maija säger, helt vanliga saker som till exempel att cykla.
Vägar mellan Salo och Kasnäs har det ju funnits också tidigare, men i år har de vägar som lämpar sig för cyklister märkts ut. Man har också tryckt upp en enkel karta. En mer detaljerad karta med tillhörande applikation för telefonen är på kommande nästa år.
Den första biten av Kustrutten går längs med cykelväg genom Salo. Sedan slår vägen in på gamla riksväg 52 och ända tills det är dags att korsa nuvarande riksväg 52 får jag cykla så gott som ostörd för bilar.
Passerar välskötta stugor och härliga trädgårdar...
Grusvägen vinglar vidare och förvandlas så småningom till något som mer liknar en skogsstig. Ju längre in i skogen jag kommer desto mer frestad blir jag att emellanåt fingra lite på ringklockan. Kan det finns björn i Bjärnå-skogarna? Bäst att plinga lite för säkerhetsskull.
Forststyrelsens logga visar att jag nu kommit in i Tykö nationalpark och så småningom borde Kirjakkala bruk dyka upp.
Bruket härstammar från 1680-talet då Florence Creutz grundade ett järnbruk i byn. I tiderna har det också tillverkats ankaren, spikar och järnknappar i Kirjakkala.
På 1700-talet lär det också ha funnits en färggrann brukspatron i Kirjakkala. Han var övertygad om att byn skulle drabbas av en stor översvämning och lät därför bygga en båt som hela byn skulle rymmas i.
Terrängen är mycket backig. Det är jobbigt för låren men utsikten från många av backkrönen är bedårande. Och är den det inte, får man ju i all fall susa ned för backen på andra sidan.
Tykö bjuder på konstutställning och kaffe.
Cykelleden fortsätter längs med stranden till Mathildedal men för första gången lyckas jag missa den lilla Kustrutten-skylten och följer landsvägen till Mathildedal. . 
Fortsättning följer!